Det är jättemånga som dagligen tittar in här och lägger till bloggen på Bloglovin' bland annat, jag vill bara uppmärksamma er på ett jag inte bloggar här längre.

 

Jag är förvånad över hur många som fortfarande tittar in här.

 

Jag tänkte mest berätta att jag har börjat blogga igen. Till slut började det klia i fingrarna. Jag har inte mycket att dela med mig av längre och kreativitet minns jag knappt vad det är. Mycket hinner hända på ett halvår. Ett krossat hjärta är helt lagat och nya äventyr har tagit vid. Jag har funnit världens finaste vänner och jobbar fortfarande kvar på samma jobb. Men jag saknar att dela med mig av saker, även om det känns lite ovant för tillfället. Jag minns knappt vem jag var när jag senast loggade in här, så nu tar något nytt vid.

 

Jag hoppas att vi ses här istället.

Livet alltså.

Så oberäkneligt.

För två veckor och en dag sedan hade jag aldrig trott att jag skulle bli dumpad, flytta hem till pappa och... få ett jobb!

Hurra!

Det har varit två otroligt intensiva veckor, och nu väntar ytterligare sju intensiva veckor med utbildning inför jobbet. Caesar och Ylva har flyttat hem till mig men än har jag inte tömt lägenheten, det tar emot lite. För när den väl är tömd, då kommer det sjunka in på riktigt att vi inte är sambo längre. Det känns otroligt jobbigt. Men, nu har jag nu något annat att fokusera på! Ett riktigt jävla jobb, som jag har längtat!

Och så har jag fastnat i World of Warcraft-träsket. Inga kommentarer på det. Men, jag tänker aldrig mer dömma ut ett spel innan jag har testat det! Världens bästa verklighetsflykt och orolighetsdödare. Herregud, det hade jag aldrig heller trott för två veckor sedan...

Livet är knäppt ibland.

Hittade den här bilden och nu vill jag bara börja julpyssla hejvilt! Gjuta mysiga ljus och pyssla ihop fina juldekorationer. Det är över en månad kvar dock vilket bryter mot min princip att vänta tills december för att inte hinna tröttna på julsaker innan det faktiskt blir julafton. Men jag är så sugen!

Antar att mitt desperata pysselsug är någon slags längtan efter en flykt från verkligheten, som just nu är hemskt jobbig. Vill bara fokusera på mysiga och pyssliga saker. Sedan i tisdags bor jag hemma hos pappa och går en fördjupningskurs i tålamod för flickvänner. När jag tänker på julafton vet jag inte ens hur den kommer att se ut. Kan potentiellt bli en ledsam sådan, om man ska ta ut saker i förskott. Istället hoppas jag så jävla innerligt att allt ska ordna sig snart.

Men nu blir det loppisrunda! Som jag har saknat det.

Häromdagen hittade jag ett par gamla bortglömda kort och brev i gömmorna från den tiden då man kunde betala i shopen genom att skicka kontanter. Nästan alla som betalade kontant skrev små hälsningar, och det var så fint skrivet om mig och mina smycken att man rodnade lite lätt varje gång. En tjej hade vikt sina sedlar till små t-shirtar, jag tyckte det var så sött att jag fortfarande inte har vikt upp sedlarna och använt dem. Skulle aldrig kunna göra mig av med breven, så nu ska jag samla alltihop på ett och samma ställe i en egen liten ask som man kan kika i när man behöver lite uppmuntran.

Helt tokigt hur glad man blir över att någon tar sig tid att skriva ett par rader med uppmuntrande ord. Precis som med alla kommentarer. Blir helt överväldigad ibland. Tänker när jag publicerar inlägg att 'äh, det är nog ingen som läser ändå' och så får jag urfina kommentarer som förgyller tillvaron något enormt. För det mesta svarar jag men oftast har jag svårt att hålla reda på vilka jag har skrivit tillbaka till och inte. Men oavsett svar ska ni veta att det uppskattas så otroligt mycket! Jag beundrar er som lägger ned tid på att visa uppskattning och sprida vidare er glädje, och önskar att jag själv vore bättre på det för det betyder så mycket!

Det är lite tyst här just nu. Jag höststädar i min jobbhörna samtidigt som jag jobbar febrilt på ett nytt projekt och pysslar ihop en ny minikollektion med höstens sötaste håraccessoarer. När det nya projektet är klart återstår att se, minikollektionen däremot kommer förhoppningsvis att dyka upp i shopen under den kommande veckan. Jag längtar efter att få visa upp det! Men tills dess råder en förväntansfylld (hoppas jag) tystnad här.

Häromdagen klurade jag på vilka yrken jag drömde om som liten, och kom fram till att jag måste ha skiljt mig ganska mycket från mina kompisar. De ville bli frisörer, astronauter, fotbollsspelare och ridlärare minns jag. Jag ville bli det här:


Serietecknare
Precis som alla andra barn älskade jag att rita. Minns att jag hade en egen serie om en hund som hette Linus, starkt influerad av Snobben misstänker jag. Med tiden svalnade dock intresset och jag la drömmarna på hyllan för gott. Men serier älskar jag fortfarande med Marsupilami och Spirou som de eviga favoriterna.

Arkeolog
Än idag tycker jag att det är något alldeles speciellt med tanken på att gräva i jorden och putsa fram fantastiska fornlämningar. Svår branch har jag hört.



Stop motion/clay animation-filmare
Jag var tokig i Wallace & Gromit under hela min uppväxt. En dag såg jag en behind the scenes-film om just Wallace & Gromit, efter det försökte jag mig envist på att göra egna clay animation-filmer. Jag pysslade ihop små djur i lera som jag sedan filmade med stop motion-funktionen i min webbkamera. Synd bara att filmerna har kommit bort under alla datorbyten. De handlade för övrigt mest om marsvin och kaniner som stal morötter från varandra, otroligt sött! Det här är Wallace & Gromit förresten, om man inte är bekant med dem.

Veterinär
Alla barn har väl någon gång drömt om att bli veterinär? Hade mina betyg varit tillräckligt bra hade jag säkert övervägt att utbilda mig till det också, om det inte vore för att jag har så stark blodfobi att jag nästan svimmar av att se ett öppet sår.



Webbdesigner
När jag var blott tio år gammal kodade (utan hjälpmedel!) jag min första hemsida i html. Den handlade om mig själv och all grafik hade jag "stulit" från dataspelet Jazz Jackrabbit. Under de följande åren hade jag hur många hemsidor som helst, och ett antal webb- & mailtidningar med ett hundratal prenumeranter. Vilken nörd jag var! Sedan blev jag tonåring och mitt fokus riktades mot skolarbete, kompisar och killar. Just webbdesigner vet jag inte om jag skulle vilja utbilda mig till idag. Kod och innehåll är roligare än design.

Journalist
En gång i tiden läste jag flera böcker i veckan, skrev långa noveller och gjorde alltid de mest noggranna uppsatserna. Ständigt fick jag höra att jag borde bli journalist eller författare. Sedan blev jag tonåring och tyckte att alla andra skrev så mycket bättre än mig så även det yrket sållades bort. Inte insåg jag då att jag jämförde mig med vuxna med lång erfarenhet.

Nu undrar jag mest vad jag faktiskt kommer att bli som stor. Jag kan i alla fall bocka av egen företagare!

När jag satte de där första fröerna i våras trodde jag väl aldrig att varje fönster i lägenheten skulle komma att bli fullsmockade med gröna växter. Tre paprikor är på gång samt en chili och en större mängd körsbärstomater. Som det ser ut nu så är dessutom 18 paprikor till på väg, på bara två plantor. Borde jag bli imponerad av mina gröna fingrar eller egentligen undra vad det är för monsterfrön jag har planterat?
Det är inte likt mig att äga mig åt något som går så långsamt, för de mognar ju inte på ett par dagar direkt. Ibland måste man låta saker ta sin tid och det är väldigt bra träning för mig som alltid ger upp och vill vidare innan det jag just påbörjade ens är klart. Men mina växter bara står där och växer i sin egen takt och för varje dag ökar min iver tills jag får smaka mina egenodlade små frukter.

I torsdags firade jag och Björn ett år tillsammans. Direkt när jag vaknade på morgonen blev jag överraskad med en present, ett objektiv som jag har suktat efter i flera års tid, nämligen Canon EF 50/1,8 II. Ni kan ju gissa vad jag har gjort de senaste dagarna. Fotat som en tok såklart!

Så himla fin sista kväll. Börjar lite smått försonas med tanken på att byta ut hav och klippor mot betong, fast riktigt okej känns det ju inte...

Häromdagen paddlade vi omkring mellan några öar efter att ha sett en mystisk trälåda på en av dem genom kikaren, som visade sig bara vara en betongklump där det hade suttit en skylt en gång i tiden. En liten besvikelse där, det hade ju varit något att hitta en skattkista! Men det var himla mysigt ändå. Precis en sån sommarkväll som man vill spara i minnet och plocka fram när höstmörkret kommer smygandes.

De senaste dagarna har jag pysslat med att måla en hylla vit som sedan skruvades upp i köket, där husets gamla ting samlas och våra matvaror kan förvaras. Mitt mål den närmsta tiden är att samla ihop fler gamla glasburkar som man kan förvara matvarorna i, det passar så himla bra i ett gammaldags kök.
Den blå glasflaskan högst upp på hyllan hittade vi längst in i skafferiet och på etiketten står det "Blåbärssaft -65". Jag har inte hjärta att ta bort etiketten och flaskan får stå framme för den ger köket personlighet. 46 år senare kokas det fortfarande saft här.

Idag är jag mest trött, ledsen och uppgiven. Inte av någon speciell anledning. Det bara är så. Jag antar att vi alla har våra dagar då man inte mår så fantastiskt. Så jag gick omkring med kameran ett tag med förhoppning om att det skulle hjälpa eller i alla fall få mig på andra tankar, men nix. Men ja, såhär ser det ut i vår trädgård utanför huset och i köket. Himla fint hus med härliga femtiotalstapeter och mängder av retrogrejer. Och ett torn har huset, och mer än 180 graders synvinkel med hav utanför. Mängder av förvildade trädgårdsblommor och bärbuskar utanför. Livet är ju rätt fint ändå. Ibland behöver man bara se allt ur ett annat perspektiv, och där brukar kameran komma till stor nytta.