Häromdagen gick jag hem till min pappa och hälsade på hans fyra kissar. Här är Charlie & Vincent. Ja, de är nästan identiska! Förutom det faktum att Vincent måste ha stulit ett par svanskotor från sin bror när de befann sig i sin mammas mage, för Charlie har nämligen en kort och krokig svans medans Vincents svans är rekordlång.
Är det bara jag som tycker att helvita katter har någon magisk dragningskraft? Jag har alltid drömt om att ha en vit katt av någon anledning. Minns hur galet överglad jag blev när jag såg dem hos mamma första gången, då var se så små att de inte ens hade öppnat ögonen än... Hjälp, vad tiden rinner iväg.

Häromdagen fick jag en fråga om vart min kanin Ylva håller hus. Hon nämns ju inte så ofta här i bloggen, men hon lever och frodas! Hon skuttar mest omkring och leker med Caesar, de leker de mest underliga lekar som bara en katt och kanin kan komma på.
För er som inte är bekant med denna lilla varelse så är Ylva är min dvärgvädurskanin som nyligen fyllde tre år. En liten bestämd dam som helst biter min pojkvän i fingrarna och är tokig i katter.

Det måste vara ett fint liv, att vara skärgårdskatt. Idag fiskade vi med min pappa och självklart låg Caesar och latade sig på klipporna tillsammans med oss hela tiden och inspekterade de fiskar som vi drog upp. Och ja, han har ett rosa halsband. Urgulligt tycker jag, andra tycker motsatsen. Men jag tror inte att han bryr sig ett dugg, han undrar nog mest varför vi har satt dit en pingla som hindrar honom från att smyga på fåglar...

Plötsligt tidigare ikväll hörde jag ett krashhhh av klor mot bark och ser hur våran lilla Caesar blir uppjagad i ett träd av en ilsken främmande katt som är alldeles gigantiskt stor och mörkt blygrå. Den ilskna katten flyger ner när jag kommer springandes och kvar sitter Caesar högt uppe i trädet och är helt panikslagen. Jag vet inte hur länge vi stod där och lockade på honom medan hans jamanden bara blev mer och mer ynkliga. Vi hade inte mycket annat val än att gå in i huset i väntan på att han skulle komma ner. Helt plötsligt satt han på marken nedanför, troligtvis ramlade han rakt ner. Stackarn! Nu ligger han brevid och återhämtar sig från chocken medan han omsorgsfullt tvättar sina tassar som förlorade tre klor. Nu hoppas vi bara att det inte är allvarligare än så, även om det är allvarligt nog.

Och det där med att katter klarar av höga fall tröstar INTE när katten väl sitter där uppe i trädet, för fy vad orolig jag var. Jag är nog världens nojigaste kattägare som alltid vill ha koll på vart katten är så att ingenting händer. Tur att vi inte bor nära någon väg, då hade jag väl gått längs med den ett par gånger om dagen och tittat längs med kanterna. Jag som de senaste dagarna har tänkt så mycket på vilken fantastisk personlighet han har. Hur han sover hos oss hela nätterna, går tillsammans med oss på långa promenader, är med oss när vi fiskar, pratar med oss hela tiden på sitt eget språk och ofta beter sig som om han vore lika mycket människa som oss två. Det känns som att vi har haft honom så mycket längre än fyra månader, och det hade varit så himla sorgligt att inte ha honom med oss en bra bit till in i framtiden. Men det gick ju bra som det verkar nu och jag är så himla glad för det. Älskade kisse, nu kommer du få vara inne några dagar framöver så att din matte slipper oroa sig för mer kattbråk, olyckor eller infekterade klor. Men hur en katt klarar av så höga fall utan att skada sig går fortfarande över mitt förstånd.

Jag är en kattmänniska, utan tvekan. Jag tycker om hundar men jag har aldrig tänkt tanken att äga en själv en dag. Men så började jag läsa om franska bulldoggar för något år sedan och föll pladask. Jag vill inget annat än att ha en fransk bulldogg, jag avgudar dessa små varelser. Den dag då jag har en stadig vardag där en hund passar in, då vill jag gärna ha en liten fransk vän. Jag menar, titta bara på dessa små bedårande varelser;

Djur, och i speciellt katter, är de bästa varelserna som finns. Så när jag läste hos Clara att katthemmet Kompis hade brunnit ner sved det i hjärtat och det dröjde inte många minuter innan min donation var överförd till katthemmets konto. För när det gäller djur, då ger jag vad som helst för att de ska ha det bra. Det är värt att leva på bröd och vatten i en vecka med vetskapen om att man har gett många katter en tryggare tillvaro.

Det fick mig att tänka. Jag har ett tag nu grubblat över shopen, det vore inte alls dumt att stödja något via shopen. Att en viss procent på varje beställning eller att en viss summa varje månad går till t.ex. WWF djurfadder eller någon liknande organisation. Vad säger ni, förslag?

Jag älskar snö och kyla. Kanske inte att vandra omkring i det för jag har verkligen inga ordentliga kläder eller skor till det, men att sitta i bilen och åka genom ett snötäckt landskap, det är mys på hög nivå. Det är precis vad jag har gjort idag, åkt genom ett snötäckt vinterlandskap och hälsat på dessa småttingar som huserar hos min mamma;

Skulle det råka finnas någon i Norrköpingsområdet som är ute efter en liten ullig kamrat så söker dessa febrilt efter nya hem, lämna bara en liten kommentar.