Att ta körkort

Ungefär såhär känns det just nu. Inte för att jag har ett körkort än, men bilen är i rullning. Jag har övningskört flera timmar varje vecka i mer än ett år och varit redo för körskolan i princip sedan dess. I över ett halvår har jag skjutit upp det där första mötet med körskolan för jag är komplett vettskrämd för allt som har med körlektioner, uppkörning, teorilektioner, teoriprov och allt runt omkring. Jag kunde inte bara förmå mig att ta de där första kliven in på körskolan. Det gick bara inte. Jag gick rakt förbi varje gång för att slippa binda upp mig på allt som kommer efter inskrivningen. Att sedan ringa och boka den första körlektionen var en ren mardröm, jag satt i en timme med telefonen i handen och ville kräkas av nervositet. Kände mig urlöjlig samtidigt, såklart. En så enkel sak kan tyckas. Det värsta med att ha social fobi, den eviga rädslan för att bli iakttagen, granskad och bedömd.

Men jag gjorde det. Första teorilektionen är avklarad och imorgon har jag min första körlektion. Ni anar inte hur stort detta är för mig och hur otroligt hårt jag har kämpat mot det där fula lilla hjärnmonstret som säger åt mig att allt kommer gå åt helvete.

Jag ska väl inte ropa hej förrän jag har kommit över ån. Än är det flera veckor kvar och plötsligt kan det bli för mycket på en gång. Men att jag överhuvudtaget har kommit såhär långt är jag stolt som tusan över. Vissa stunder var jag helt övertygad om att jag skulle gå igenom livet utan körkort för att jag inte känner mig stark nog att utmana rädslan.

Nu ska jag ha mitt jävla körkort helt enkelt.
I sommar ska jag åka på på road trip och botanisera runt på loppisar i hela Östergötland.

heja matilda! det där kommer gå kalas ska du se. det är lätt värt lyckan man känner när man lämnar körskolan för sista gången med körkortet i handen. :)

Åh så kul för dig! Jag har aldrig övningskört, har inte haft tid, har inte heller råd just nu, men jag vill gärna ha ett!

Jag har också social fobi och för mig var det precis likadant. Det tog månader innan jag tog mod till mig att skriva in mig. Att köra på körskola var något av det läskigaste jag gjort i mitt liv, men den där känslan man får några månader senare när man har sitt körkort och får köra ut på vägen helt själv eller går förbi körskolan, den är värd varenda liten lektion man fått genomlida.



Jag ville väl bara försöka på att peppa dig (hoppas det hjälpte lite i alla fall), för du kommer garanterat att klara av det, det är jag säker på! Jag vågar nästan ingenting och jag klarade det.

Det var jobbigt med körskolan i början, i synnerhet när jag fick en lärare som inte var bra på konstruktiv kritik utan mer på att såga ner och kritisera, men sedan bytte jag till världens bästa lärare och det var nästan hemskt att åka på uppkörningen och sluta på körskolan.



Och friheten efteråt, det är så obeskrivligt. Även om det finns kollektivtrafik och allt vad det heter som duger till 95% så är bilen underbar till resten. Man kan åka var man vill, när man vill, och bara njuta. För det är SKÖNT att åka bil.



Bra att du tar dig tid och vågar, det är det viktiga. För det är absolut ingenting att ångra!

för mig var det preciiiiis likadant. skitläskigt att sitta ensam i en bil med någon som bedömer och kritiserar... men har bestämt mig för att göra det.

Hur duktig jag än tycker att du är, min fina Tusse, så kan jag inte tänka på annat än historien om rondellen xD <3

lycka till! hejar på dig :)

Dethär fixar du!

vad modigt av dig!! hoppas att det gick bra.

tack för det här inlägget ! behövde verkligen läsa det här för att fatta att det inte bara är jag.. känner EXAKT likadant! Okej att du skrev det här förra året, men det hjälpte mig idag <3 hoppas det går bra för ditt körkort och verkligen tack för att du skrev detta!