Livet alltså.

Så oberäkneligt.

För två veckor och en dag sedan hade jag aldrig trott att jag skulle bli dumpad, flytta hem till pappa och... få ett jobb!

Hurra!

Det har varit två otroligt intensiva veckor, och nu väntar ytterligare sju intensiva veckor med utbildning inför jobbet. Caesar och Ylva har flyttat hem till mig men än har jag inte tömt lägenheten, det tar emot lite. För när den väl är tömd, då kommer det sjunka in på riktigt att vi inte är sambo längre. Det känns otroligt jobbigt. Men, nu har jag nu något annat att fokusera på! Ett riktigt jävla jobb, som jag har längtat!

Och så har jag fastnat i World of Warcraft-träsket. Inga kommentarer på det. Men, jag tänker aldrig mer dömma ut ett spel innan jag har testat det! Världens bästa verklighetsflykt och orolighetsdödare. Herregud, det hade jag aldrig heller trott för två veckor sedan...

Livet är knäppt ibland.