Hej sommar!

Egentligen vet jag inte vad jag vill med den här bloggen längre, mer än att jag vill skriva att jag om ett par timmar ska bege mig mot tågstationen och möta upp Carro som ska stanna hos mig över midsommar. Jag ska visa upp Norrköping från dess bästa sida; vi ska nog picknicka, besöka museum och loppisar och gå på våra traditionsenliga promenader, för första gången utanför Grebbestads osynliga murar. Ibland känner jag att jag borde ha sammanfattat året i Grebbestad lite bättre, men jag säger såhär: jag fann två världsbästa vänner och det räcker gott och väl för mig!

mums!

underbart med nya bra vänner!

Åh Norrköping, finns en second hand där som man bara kan gapa åt, vet inte vad den heter eller vart den ligger, var nog 3 år sedan jag var där.

Och jag fann världens knäppaste underbaraste Mattelutta =D<33

Hej snälla hjälp hur ska jag göra jag lider av social fobi



jag mår jätte dåligt kan knappt gå ut

ska beskriva lite hur det är för mig : är jätte blyg och väldigt tystlåten. Vågar nästan aldrig prata med någon. Har knappt några kompisae alls. Det är ingen som orkar med mig, för att jag alltid är så tyst, men jag förstår

att dem inte vill umgås med nån som aldrig säger något. När jag väll säger något så hakar jag upp mig och

tappar bort mig och blir jätte nervös och skäms jätte mycket, har jätte svårt för att berätta saker, det blir

bara fel. Eller att ens komma på något att säga, vet inte riktigt vad jag ska prata om. Detta beteendet/fobi

eller handikapp som jag har är fruktansvärt jobbigt o leva med, har fått nog nu vill verkligen få hjälp så

snarast som möjligt för att jag ska klara mig i livet.

tysta tjejen som aldrig säger ett ljud, jag är ändå såpass gammal nu så jag måste få hjälp innan det är

försent och jag isolerar mig ännu mer. Till och med en lärare har sagt till mig nu nyligen att mitt beteende

inte är normalt att jag borde skaffa hjälp, för att jag är ovanligt tyst något som dem inte är vana vid. Att jag



knappt syns i klassrummet att dem nästan glömmer av mig för att jag sitter där i ett hörn o inte säger ett

ljud. Detta har gjort att jag även har mycket frånvaro i skolan, rädslan för att redovisa, eller att läraren ska



fråga mig något, eller att bara läsa upp något inför klassen, eller jobba med grupparbeten. Och det är

fruktansvärt jobbigt att få höra nästan varje dag varför är du så tystlåten, varför säger du ingenting, är du

alltid sån, men säg något. Speciellt när man verkligen försökt o prata.Även att ringa samtal är fruktansvärt

jobbigt även fast personen inte ser mig, har jag jätte svårt för att ringa o prata i telefon. det är så

fruktansvärt jobbigt det tar så mycket kraft på mig går alltid och spänner mig så är helt slut när jag kommer

hem. mår fruktansvärt dåligt. Och nu har dem dragit in mitt Csn också på grund av att jag har varit borta så

mycket från skolan.

Orkar inte längre må såhär, även fast jag oftast tänker att det kanske går över, men nej efter så många år

har jag inte gjort något vidare framsteg utan det har nästan blivet värre. Min enda utväg för att bli av med

det här är att skaffa hjälp, behöver verkligen hjälp snarast orkar inte må så här dåligt. Hur gjorde du för att ta dig ur detta? vart ska jag söka hjälp`? sökte du hjälp sj el hjälpte nån dig? känner mig så ensam hoppas hoppas du kan svara på detta. Kram

jag älskar iallafall att läsa din blogg... Vet inte varför, man borde ju hitta på något bättre med sin tid kanske.