För ett och ett halvt år sedan köade jag i timmar i minusgrader för att få se denne man och det var helt fantastiskt obeskrivligt underbart. Och vet ni vad? Han ska spela på Way Out West. Jag dör lite smått över att förhoppningsvis se honom igen. Underbart!

Jag brukar säga att jag har haft kriser i hela mitt liv, och det är väl inte helt osant egentligen. De har liksom avlöst varandra hela tiden, den ena värre än den andra. Men, ingen av dem har varit så plågsam som min just nu pågående tjugoårskris. För fyyy.

Jag har gymnasiet avklarat och jag har bott ett år hemifrån. Jag har i alla fall åstadkommit någonting, men... vad händer nu? Jag kom in på två utbildningar men i ren panik tackade jag nej till båda för att jag helt enkelt inte vet vad jag vill. Vill jag jobba? Ja, men önska mig lycka till med att hitta ett jobb. Vill jag plugga? Nja, enbart för att träffa nya människor i så fall, för jag känner mig inte fokuserad för fem öre. Vill jag starta eget? Bra fråga. Inte just nu. Även fast jag har världens bästa tillfälle och det vore idioti att bara ignorera det och lägga planerna på framtiden.

Jag har varit helt inställd på att inte stanna kvar i Norrköping, men... vill jag verkligen lämna Norrköping? Jag vill se andra ställen men jag vill inte lämna den trygghet jag har här.

Och vad tusan, är jag verkligen så kreativ som jag tror? Är det verkligen något jag vill utveckla? Borde jag inte välja en enklare väg att gå?

Det känns som att jag har tuggummi i hjärnan, som om ingenting går in. Jag märker hur jag tar distans till allt som sker runt omkring mig för att exakt allting känns så avgörande men samtidigt så otroligt ostimulerande. Och fy vad jag hatar denna uppgivenhet. Gå över förbannade tjugoårskris.

Och min kris på det mer personliga planet ska vi inte ens nämna tycker jag. Jag kommer dö av förvirring inom de närmsta dagarna.

Egentligen vet jag inte vad jag vill med den här bloggen längre, mer än att jag vill skriva att jag om ett par timmar ska bege mig mot tågstationen och möta upp Carro som ska stanna hos mig över midsommar. Jag ska visa upp Norrköping från dess bästa sida; vi ska nog picknicka, besöka museum och loppisar och gå på våra traditionsenliga promenader, för första gången utanför Grebbestads osynliga murar. Ibland känner jag att jag borde ha sammanfattat året i Grebbestad lite bättre, men jag säger såhär: jag fann två världsbästa vänner och det räcker gott och väl för mig!

Efter att knappt ha öppnat en bok på ett halvår började jag hänga på biblioteket i tid och otid för att få tag i denna bok som inte var helt outlånad. Men till slut fick jag mitt exemplar och hjälp, jag kan inte släppa den. Och inte heller kan jag hitta orden för att beskriva denna bok, för den är så fantastisk bra! Jag hoppas att vi alla vet vem Patti Smith är, annars, kolla upp henne för hon är en av världens mest beundransvärda kvinnor. Jag säger väl såhär om det jag har läst hittills: New York, slutet av 60-talet, kärlek och konstnärsliv. Kan man annat än att älska det? Nej. Läs.

Jag har verkligen varit bitter över alla studenter. Glad för deras skull, mindre glad för min. För att jag aldrig kommer att ta studenten, och det gör ont att tänka på att jag missar en så stor del av livet. Igår ville jag bara deppa ihop totalt när jag satt på bussen och såg alla studenter fara förbi. Hundra gånger lyckligare än jag någonsin kommer att bli, så kändes det.

Men idag fick jag mitt omdöme från Grebbestad, och nu är jag klar med gymnasiet jag med. På samma dag som min gamla klass tar studenten dessutom. Även om jag är glad för deras skull så är jag mest glad för min, för att jag har bevisat att det finns andra vägar att gå när allt går åt helvete. På sätt och vis har jag också tagit studenten idag, eller hur?

Fy fan vad jag är bra. Det har varit fyra kaotiska år, men jag tror jag kan släppa det nu och gå vidare. Nu är jag redo för högre studier om jag så vill, eller vad jag nu vill, vilket jag inte alls vet.

Shopen är uppdaterad med små berlocker i form av vespor och flygplan samt ett par örhängen med små gökur. Kika vettja!

Om ni undrar vad kissen min gör så hänger hon på Facebook just nu. För shopen min har nämligen en relativt nystartad Facebooksida som man mer än gärna får gilla om man vill. Jag är inget större fan av Facebook men jag ska försöka hålla sidan relativt aktiv med lite uppdateringar och kanske lite kampanjliknande grejer. Hittills har shopen fått ett fan - Emelie! Tack! Så gå in och bli ett fan du med!

I år ska jag banne mig pallra mig iväg till Way Out West. Lika bra att passa på att ställa en liten fråga när jag vet att jag har ganska många läsare från just Göteborgsområdet som förhoppningsvis har lite mer koll på staden. Allra helst hyr vi nog en lägenhet och vi har några på g, men vi överväger vandrarhem också och jakten på ordentliga vandrarhem verkar vara en stor och vilseledande djungel, så känner ni till några centrala men också billiga vandrarhem så får ni mer än gärna tipsa mig! Tack!

Uppdatering: Lägenhet hyrd, men ett stort tack för era tips och förslag!