Har jag berättat att jag har blivit blond? Nu har mitt hår en mellanblond nyans, likt min naturliga. Den senaste tiden har jag helt snöat in mig på naturliga hårfärger, så nu ska det få växa fritt har jag bestämt mig för. Det blir en utmaning med tanke på att jag alltid har klippt pageliknande frisyrer när det börjar nå några centimeter ner på ryggen. Nu bryter vi den vanan, nu ska det bli långt! Detta har lett till att jag helt besatt letar bilder på långa hårsvall. Så nu ska ni få se vad jag drömmer om just nu; långt hårsvall när det är som vackrast.

Detta inlägg skulle ha publicerats den 27 juli. Istället hittar jag det nu, nästan fyra månader senare. Låt oss njuta av bilderna, såhär i mitten av snötäckta december, av att ligga på en klippa i strålande solsken, stekhet värme och vatten skvalpandes runt omkring:

Och här ligger jag i en hammock med kvällssolen i ansiktet och läser Var är Alaska?. Tror att jag ska spendera resten av sommaren precis såhär. I alla fall tills nästa äventyr dyker upp.

Det är ju liksom såhär det ska vara på sommaren. Nattliga äventyr i främmande städer. Det här måste vara den bästa sommaren på... alldeles för många år!

Jag brukade älska det här. Att rota runt bland gamla grejer. Snöa in mig på porslin från femtiotalet. Och jag älskar det fortfarande. Men det är inte samma känsla längre. Helt plötsligt upptas mitt huvud av tusen andra saker. Vänner, idiotiska killar och framtiden. Framtiden tar upp all min tid. Vad händer? Har jag lust fortsätta med smyckena? Och när börjar livet, på riktigt?
Det ska bli riktigt intressant när denna struliga period är över, att se resultatet av alla funderingar. För såhär kan det ju inte fortgå. Hur länge håller en tjugoårskris på egentligen?
Jag behöver förändring tror jag, eller är det förändringarna som skapar allt kaos?

Jag önskar inget annat än att få isolera mig fullständigt och bara skapa utan krav. Jag har börjat få inspiration igen och jag börjar planera för shopen till hösten. Men jag kan verkligen inte koncentrera mig för jag håller på att bli skogstokig av ovisshet, längtan och saknad och jag kan inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar det.

Och tänderna är bättre, för idag tog tandläkaren fram skalpellen och skar bort en massa tandkött. Visdomständer är onda.

Jag hatar infekterade visdomständer. I tio dagar har de plågat mig nu. Nu är det så illa att jag inte orkar mer än att ligga i sängen, titta på skräptv och äta kylande glass.