Jag börjar förstå att jag inte mår särskilt dåligt egentligen utan att det är Grebbestad som har en oerhört deprimerande inverkan på mig. Nu är jag hemma hos pappa och känner hur det kryper ända ut i fingerspetsarna. Lusten och energin att skapa är tillbaka, och gissa hur det känns? Helt underbart. Första projektet blev ett par raggsockar och nu försöker jag samla inspiration till en kollektion i silver. Nyss ramlade jag över bilder från smyckedesignern Cornelia Webbs ateljé. Nu vill jag verkligen inte bo kvar i mitt pyttelilla studentrum längre, jag vill leva livet. På riktigt!

Om detta inlägg betyder att jag är tillbaka eller inte, det vet jag inte. När inspirationen kommer, kommer inläggen. Men det går liksom inte att låta bli att bli inspirerad av att vara i en stad igen, med bara en kort promenads avstånd till allting. Även om man just nu får klättra över tio snövallar för att ta sig någonstans. Och för att inte glömma lyckan av att umgås med fyra katter som konkurrerar om ens knä. Det är fint att vara hemma.

Jag hoppas att min framtid ser ut lite på detta vis;

Sedan jag startade bloggen för två år sedan (exakt två år om två dagar!) har jag verkligen älskat att komma på idéer att skriva om och blivit sporrad att verkligen ta till vara på min kreativitet.

Men nu är det tomt. Jag känner inte igen mig själv om jag ska vara riktigt ärlig. Det känns som att det är någon annan än jag som vandrar omkring här i Grebbestad för i hjärnan är jag hemma i Norrköping. Och om en och en halv vecka är jag dessutom där på riktigt. Jag saknar mitt gamla liv så himla mycket, att bo hos pappa. Att kunna ha en kort promenads avstånd ner till stan. Och främst att kunna ha utrymme att skapa hejvilt. Men ändå trivs jag här. Det är knepigt.

Jag kommer inte att lägga ner bloggen. Jag tar bara en paus tills jag känner mig redo att återgå till mig själv.  Släppa kraven. Kanske blir det om ett par veckor, kanske dröjer det längre än så. Vem vet?

Men jag kan inte bara ignorera att bloggen fyller två år om två dagar, så här kommer en liten sammanfattning om vad jag egentligen har sysslat med under de två åren:

Jag har...
♦ Startat shopen.
♦ Haft hår som växlat från rött till vinrött till ljusbrunt till mörkbrunt.
♦ Utrett och fått min diagnos ställd: social fobi.
♦ Försökt reda ut mina bekymmer hos inkompetena psykologer.
♦ Och slutligen förstått att det enda sättet att bli kvitt problemen är att lära sig att acceptera sig själv.
♦ Haft ett fotografi med i en tidning.
♦ Blivit myndig.
♦ Hälsat ett ganska stort antal kattungar välkomna till världen.
♦ Gått på oräkneliga second hand-rundor.
♦ Kämpat som en idiot med gymnasiet och till slut gett upp.
♦ Gjort många museibesök.
♦ Gått på många långa promenader.
♦ Läst 57 böcker.
♦ Möblerat om mitt rum hur många gånger som helst.
♦ Stickat minst tre sjalar.
♦ Sett mina två marsvin dö.
♦ Hängt med Elin jämt och ständigt.
♦ Skaffat en liten kanin.
♦ Gjort bort mig inför Bob Hansson två gånger.
♦ Kramat Markus Krunegård.
♦ Varit på konsert med Håkan Hellström.
♦ Firat två julaftonar.
♦ Sökt till Grebbestad och haft skyhöga förväntningar.
♦ Spenderat två fina somrar hos mamma.
♦ Haft en drömlik midsommar.
♦ Skaffat två vita katter.
♦ Flyttat hemifrån, hit.

Det händer en hel del på två år ändå, och jag har utvecklats oändligt mycket. Men ibland blir det bara för mycket. Och då är det dags att ta en paus.

På återseende.

(Jag fortsätter med shopen som vanligt. Har dessutom en del nya saker på ingång så håll utkik!)