Äntligen börjar jag känna att det är kul att uppdatera shopen igen. Nu när jag egentligen har tusen andra saker att göra. Men jag klagar inte, för om det är något jag har saknat under hösten och vintern så är det energin att ta tag i shopen. Idag la jag upp dessa små hårspännen med rosor. Är de inte helt bedårande? Jag kan inte riktigt slita blicken från dem, rosorna ser ut som små söta karameller.
Och vet ni vad, om någon vecka eller kanske lite mer kommer jag att tillverka ett par senilsnören till shopen med guld- och silverkedja. Det kommer bli så fint så.
Åh, herrejösses vad jag har saknat känslan av att ha massa idéer som bara sprudlar. Våren är det bästa jag vet.

Min vän Johanna har börjat sälja smycken. Hon tillverkar och säljer armband som ni ser ovan, av pärlor och kedjor. Här kan ni spana in hennes shop och kanske köpa er ett armband eller två.

I sommar vill jag sitta i mitt rum och uggla större delen av dagarna varvat med små resor ut i solskenet. På skivspelaren i mitt rum ska någon knastrig skiva snurra runt, runt, runt. Jag ska plöja igenom hela pappas gigantiska skivsamling samtidigt som jag startar upp mitt lilla företag. Ja, ni läste rätt. Får jag inget sommarjobb kommer jag att starta eget. Det kommer bli så himla roligt!
Jag vill, jag vill, jag vill! Jag vill börja redan nu. Fast nej, det får bli när jag kommer hem. Då ska shopen blomstra igen. Det ger mig så dåligt samvete att jag inte har haft tid eller inspiration till att uppdatera den. Det har varit så mycket annat som har upptagit mina tankar. Men i sommar, då tusan. Får jag inget sommarjobb  så får jag skaffa mig ett eget.
Herrejösses vad jag längtar.

Det kanske är på tiden att jag visar upp några av mina silversmycken. Här är några stycken, mest ringar, för ringar tycker jag om. De är alldeles lagom stora och går att slutföra innan tålamodet börjar tryta. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i själva silverhantverket, det är en himla massa sågande och slipande. Men det är inte alls dumt att ändå kunna grunderna inom det även om det kanske inte är något som jag kommer att fortsätta med. Eller vem vet, kanske tar jag upp det så småningom, på mitt eget sätt?