Jag började sticka på denna sjal i november och tänkte att den skulle bli passande att ha runt halsen i jultider. Av någon anledning blev den klar precis nyss mer än en månad efter utsatt tidpunkt. Men ni vet vad man säger - bättre sent än aldrig, och det är ju så sant så.

Ända sedan nyår har jag känt mig alldeles vilsen, allt på grund av alla grubblerier kring vad jag ska göra till hösten. Jag har suttit dagarna i ända och sökt information om olika folkhögskolor, och nu har jag äntligen kommit fram till något.
Det blir Grebbestad folkhögskola som jag skrev om för ett tag sedan. Allmän linje + silver- & smyckesdesign.
Allt stämmer. Allt förutom att jag inte kan ha Ylva och Trullsa med mig, men efter att lättat mitt hjärta för pappa så är han beredd att ta över ansvaret för dem. 

Skolan består av flera skapande kurser och verkar vara lite av en kreativ oas. Just min kurs pågår i ett år om jag har förstått allting rätt, och två dagar i veckan ägnas åt smyckestillverkning. Tänk att lära sig silversmide... Det är rena rama drömmen, att göra sina smycken helt från grunden, samtidigt som jag förhoppningsvis får högskolebehörighet.

Ja, och så är det 40 mil dit... Det känns lite jobbigt, men jag tror det kan vara postivt. Då är det inte bara att åka hem om det känns lite skrämmande, utan man får helt enkelt bita i det sura äpplet, och det är nog en nyttig erfarenhet.

Visserligen är det ett par månader kvar, men ansökan skickas in snarast möjligt och så får vi se var jag spenderar min höst. Men det känns bra i magen det här, otroligt bra. Nu känns det som att jag kan gå vidare och fokusera på annat än min framtid. Underbart!

Nu var det några dagar sedan jag skrev något senast. Jag är inte riktigt människa i januari. Jag är konstant trött och bara väntar på att våren ska komma. Men jag får nog vänta ett tag till innan våren anländer misstänker jag.

Shopen går himla bra. Så bra att nästan allt är slut... Hjälp! Det innebär att jag måste skapa, skapa och återigen skapa. Och skicka brev i mängder. 14 brev igår och idag. Det gör mig så himla stolt att det går så bra som det gör, och jag är så glad och tacksam så det är inte klokt. Jag brukar tänka som så att det gick cirka 400 personer på min skola, och tanken på att varje person av dessa 400 skulle bära ett av mina smycken är en svindlande tanke! Det är helt otroligt. Helt otroligt. Det gör mig så peppad att fortsätta skapa smycken som om jag vore besatt, vilket jag nog är också, lite grann. Ovan ser ni mitt fat fyllt av second hand-material samt några av de senaste smyckena.

Snart snart hoppas jag på att bli inspirerad igen och blogga lite mer. Tills vidare får det bli lite tafatta inlägg, eller är det bara jag som känner så? Hmm.

Jag känner att jag verkligen vill ha gymnasiekompetens i bagaget. Som det är nu måste jag motvilligt erkänna att jag känner mig en smula mindre värd utan gymnasiekompetens. Det är ett stort misslyckande för mig, jag ville så gärna klara av att avsluta gymnasiet. Men nu är det för sent, och jag ångrar att jag inte tog tag i det i tid och till exempel bytte skola och testade på att studera i en annan miljö när jag hade chansen. Så nu är folkhögskola enda alternativet.

Bild är ett stort intresse, men jag ska inte blanda in det i studierna längre. Läser jag på folkhögskola till hösten så ska det vara en ren allmän linje utan bild-inriktning. Jag ska enbart läsa in de ämnen som jag behöver för att ha gymnasiebehörighet, och om jag ska ha någon inriktning ska den vara teoretisk. Jag är ingen vidare praktiskt person har jag förstått.