Denna kväll alltså. Det var så jäkla roligt. Jag blev omfamnad av Markus Krunegård och bilden blev hemsk men ack så lycklig det gjorde mig ändå!
Jag vet inte vad jag ska säga mer om det. Det var en bra kväll, det blev inte mycket dans men desto mer underliga människor. En full överklasskille gick ner på knä och friade till mig och jag sa ja. Vad betyder det, är jag förlovad nu? Efter några timmar kom han dock inte ihåg mig så jag tvivlar på att det blir något giftermål.... Och någon annan försökte bjuda upp mig, jag greps av panik och dissade honom totalt genom att rusa iväg för att dansa med Elin och Emma istället. Jag om någon är verkligen inte gjord för sociala saker, men äh, det fanns stunder då jag glömde bort min sociala rädsla och det händer så sällan att man blir riktigt upprymd av att märka att "hjälp, jag pratade!".
Lyckad kväll helt enkelt.
Markus är ju helt.... grym! (Och fantastisk och helt jäkla underbar!)

Då blir det utgång och Markus Krunegård ikväll! Jag har nyfärgat hår och fina strumpbyxor som kanske kommer att bytas till ett par lila istället. Och jag insåg nyss att jag måste köpa lite nya kläder. Jag har i stort sett bara vardagsplagg. Urtvättade trikåtunikor som jag använder i all oändlighet till mina stumpbyxor och leggings. Jag borde äga i alla fall en fin klänning att gå ut i. Det får bli mitt nästa inköp.
Nu ska jag kasta i mig lite mat och sedan bege mig mot Elin, och senare ikväll blir det Hugos och Markus Krunegård som jag har tjatat om i all oändlighet nu. Underbart!

 

Just precis nu ser jag på "Dom kallar oss artister" i SVT1 där Håkan Hellström medverkar, och det sjönk precis in att jag om fyra dagar kommer att se honom,
på riktigt.

Hjälp.

Numera heter min bästa vän Tradera. Titta så fina rosetter som föll ner i brevlådan nyss. De ska bli till halsband, men kanske behåller jag några några för mig själv.

Min lilla Ylva blev Bun of the day hos Mymsie's igår!
Kolla in Mymsie's om du är förtjust i kaniner och inte kan få nog av fina bilder på dem.

Jag fick ett par frågor i en kommentar nyss som jag tänkte svara på nu till allmän beskådan. Och om det är någon som vill ställa en egen fråga, gör det, så sammanställer jag det i ytterligare ett inlägg så småningom.

Vad använder du för objektiv? Har du en externblixt?
Jag använder kitobjektivet 18-55mm till min Canon EOS 400d. De flesta bilder är dock tagna med min lilla ljusblåa kompaktkamera, Canon Ixus 82is. Jag har ingen extern blixt och använder aldrig den inbyggda.

Har du haft fler kaniner än Ylva? Berätta!
När jag var runt fem fick jag en brun liten kanin som hette Skrållan. Jag tror dock att jag var alldeles för liten för att ha ett djur och hade inget intresse alls av henne, så hon blev väldigt skygg. Det får jag skuldkänslor för ibland, att jag inte ägnade mer tid åt henne. Men jag var nog för liten, som sagt. Hon dog ett par år senare.
Kanske är det skuldkänslorna som spelade in till att jag längtade efter att ha en kanin igen. Nu är jag i alla fall tillräckligt gammal för att ta ansvar för Ylva helt själv, och jag ångrar inte en sekund att jag skaffade henne.
 
Hur är du i skolan?
Tyst och inåtvänd och väldigt sällan där. Lite av klassens outsider skulle jag nog vilja påstå, så känns det i alla fall. Trots det har jag aldrig haft svårt för att få vänner, konstigt nog. Och så ger jag nog sken av att vara en riktig plugghäst, och det stämmer nog. Jag har oftast näsan djupt nere i böckerna och tycker om att plugga.

Har du färgat håret någon gång?
Oj, ja! Jag har inte sett min riktiga hårfärg sedan jag var 13. Jag har haft alla möjliga bruna och röda nyanser, och även blekt det till naturligt blont en gång. Nu har det någon mellanbrun nyans. 

Vilka bloggar kollar du alltid?
Svårt att säga, jag använder mig av Bloggkoll och bevakar över hundra bloggar där. Men min spontana favoriter är Elinkan, Niotillfem, Posie gets cozy, Moderniteter samt mina "verkliga" vänner Elin och Mats. Egentligen skulle jag vilja nämna tjugo bloggar till som jag fullkomligt beundrar och är helt beroende av, men det får bli någon annan dag!

Vad gillar du för godis?
Jag lever för choklad, det är det absolut bästa jag vet! Utöver det gillar jag det mesta som är surt, ju surare desto bättre.

Läser du någonsin typ... blondinbella?
Någon gång i månaden brukar jag kolla in topplistan på Bloggkoll får jag nog lov att motvilligt erkänna. Just Blondinbella tycker jag är ganska intressant. Hon är ju utan tvekan driven och företagsam, och står sig på så sätt ut från övriga toppbloggar.

Har du/haft en pojkvän?
Jag har inte pojkvän, nej. Men jag har haft, även om det var ett par år sedan...


Så, vad undrar ni mer? Våga fråga!

Snart är det dags att börja göra julklappar, slog det mig när jag spatserade omkring bland julgrejerna på Åhlens förut. Okej, det är två månader kvar till jul men tiden går fort som tusan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på till mina nära och kära ännu. Virkade söta dukar och smycken är så gott som tradition vid det här laget, men vad jag hittar på mer får vi se. Men att skriva om julklapparna i bloggen är så gott som otänkbart med tanke på att nästan alla som jag brukar göra julklappar till läser min blogg. Man vill ju så gärna visa upp vad man har skapat, men icke.

Och snart kommer snön hoppas jag. Åh, vad jag längtar. Detta är den absolut bästa tiden på året, utan tvekan. Om man bortser från mörkret vi omges av.

Dagens second hand-runda resulterade i de finaste faten någonsin, färggranna knappar och en ännu färgladare sax. Samt ett litet eiffeltorn och en jättefin plåtburk som jag inte riktigt lyckades fånga på bild.

Igår var jag hos Elin och såg på film. Vi åt morötter med dip, naturgodis och drack jordgubbscider. Det var mysigt. Och på torsdag ska vi förhoppningsvis se Markus Krunegård, och på lördag blir det Håkan Hellström. Vilket lov! 

Efter regn kommer solsken. Det må vara klyschigt att säga så, men det är ju så sant.

Favorit i repris: ankarörhängena är tillbaks i shopen. Dessa är några milimeter mindre än de förra, men minst lika fina.

Idag är jag så trött, så trött. Kollar runt på Flickr och känner mig som världens minsta människa. Ibland känner jag mig stolt över det jag åstadkommer, mina smycken och allt i övrigt, men i jämförelse med andra framstår jag bara som en patetisk liten skit. Så känns det idag.
Inte ens skolan klarar jag av.
Men snart är det lov och då ska jag sova ut ordentligt var eviga dag. Istället för att gå upp klockan sex varje morgon och kvävas av ångest och inte komma iväg ändå.
Nej. Höstdepressiviteten kan gå och gömma sig under ett varmt täcke någonstans istället för att bo inuti mig.

 
De senaste dagarna har jag pysslat lite med mina sidor på Flickr och Modepass. Jag känner mig alltid alldeles vilsen när jag blir medlem på nya ställen, men nu börjar jag äntligen hitta runt och faktiskt trivas. Kolla in genom att klicka på respektive bild ovan. Och ni får så gärna så lägga till mig som kontakt och kommentera om ni också har antingen Flickr eller Modepass.

Jag måste ha världens bästa hobby, att få hålla på med alla dessa små söta smycken. Dessa små kopphalsband kommer att dyka upp i shopen om ungefär en vecka. De kommer även finnas i guld.
Tidigare har jag sagt att man inte kan förhandsboka några smycken, men denna gång tänker jag tillåta det. De finns i en liten upplaga om 15 stycken, kostar 100 kr styck och skickas i mitten av nästa vecka. Så är du sugen på att köpa ett litet kopphalsband, skicka iväg ett mail till quietland@live.se.

Det känns som att jag har sett bilder på vackra spetsklädda lampskärmar överallt den sista tiden. I skyltfönster och i diverse bloggar. Så jag gjorde min egna variant på den. Det finns dock ett problem. Jag har ingen passande lampfot! Det är så tråkigt när man påbörjar något och antingen inte kan slutföra det, eller som nu, inte kan använda den.

Igår köpte jag mig äntligen en resväska! En resväska med lite gubbvibbar, från femtiotalet och i mycket fint skick. Kan ju inte bli bättre! Nu slipper jag konka på alla mina prylar i påsväskor när jag ska till mamma på helgerna.

Jo. Jag har ju börjat måla lite smått igen och detta är de två alster som jag är allra mest nöjd med. Dålig scanning och väldigt förminskade dock - men ändå. Det är befriande att måla. Eller, att skapa överhuvudtaget är ju det bästa som finns.

Jag budade hem två små lyckokatter på Tradera för några veckor sedan. De blev till två armband. Och nu klarar jag inte av att sälja dem. Det går inte! Jag verkligen älskar dessa små armband och får nästan ont i hjärtat av tanken på att skicka iväg dem i ett brev. Det trodde jag aldrig skulle ske. Visst känns det lite tragiskt att skicka iväg vissa smycken som fått en speciell plats i hjärtat, men vetskapen om att de kommer att bäras av en människa någon annanstans i vårat avlånga land gör mig så glad och stolt att det är värt det. Men dessa, åh dessa!

Idag lyssnar jag på denna fantastiska låt.

Igår fikade jag och Elin med två tjejer vid namn Johanna och Maria. Första gången jag träffade dem, och första gången jag faktiskt träffar två helt okända människor som jag tidigare bara har haft kontakt med via internet. Men det var riktigt, riktigt trevligt. Vi fikade på Kafé Kuriosa. Ett litet café med en himla blandning av gamla möbler och ting. Riktigt mysigt.

Förresten tuggade Ylva sönder en sladd idag. Det slutade som tur med att hon "bara" blev sotig och förlorade lite hår kring munnen. Min stackars lilla Ylva, vad jag klandrar mig själv för att jag inte hade uppsikt över henne. Lilla sotnos.

Men nu ska jag bada och börja skriva på en önskelista till jul. Tiden går fortare än man tror.

Jag ser inte särskilt mycket på film längre, sedan böckerna tog sig in i mitt liv. Men trots det tänkte jag skriva ihop ett litet inlägg om två filmer jag gillar oerhört mycket. Två till att börja med. Kanske skriver jag om fler sen, för jag har rätt många favoritfilmer. Ewan McGregor - min absoluta favoritskådespelare - spelar dessutom i båda filmerna nedan. Jag vet inte varför, men av alla filmer jag har sett med honom har alla varit rysligt bra.

 
 
 

Big Fish
Fantastiska miljöer och karaktärer, som i alla filmer av Tim Burton. En liten kärlekshistoria med inslag många fantastiska och häpnadsväckande karaktärer, se bara bilderna! Detta är en film som inspirerar!

---

Miss Potter
Jag hoppas att alla har hört talas om Beatrix Potter och ännu hellre läst någon av hennes sagor. Om inte annat sett hennes oerhört vackra teckningar med kaniner och andra djur. I denna film skildras hennes liv, och miljöerna är helt fantastiska. Sekelskiftets London och engelsk landsbygd, behöver jag säga mer än så?

---

De flesta bilderna kommer ifrån imdb.com, andra har legat på datorn alltför länge för att jag ska minnas källan dessvärre. Men linda nu in dig i en filt med en godisskål framför dig och se på film. Det är så man överlever hösten.

Idag har jag åkt flotte och vandrat runt kring en gammal gruva i det soliga höstvädret. Och snart ska jag fira morfar och fika. Det är en fin dag idag.

Det är lustigt det här.
Jag klarar knappt av att vara borta från Ylva i några timmar innan jag börjar längta efter henne. Att bara få klappa henne, känna hennes dunmjuka päls, vore guld värt just nu.
Plus att jag nyss fick ett mail från pappa där han skrev: "Ylva bet mig när jag matade henne." Det är min tjej det. Och det får mig att sakna henne ännu mer, för jag vet ju så väl att man måste hålla fast henne när man ställer in matskålen annars får man sig ett rejält bett.
Lika väl som att hon älskar att kliva på tangentbordet på min bärbara dator.
Lika väl som att hon jämt försöker hoppa upp i min säng trots att hon så väl förstår att hon inte får det.
Redan när vi satt i bilen hem kände jag att detta var min kanin. Vi var ett vi redan då. Jag trodde aldrig att hon skulle få en så stor plats i mitt hjärta så omedelbart. Men nu är hon därinne och jag älskar henne mer än jag kan uttrycka.
Samtidigt som jag tänker: men hon är ju bara en kanin. Varför tänker jag så? Jag tror det är någon slags ursäkt, i fall att någon som läser detta tänker att det är halvt patetiskt att älska en kanin. Men det gör jag.
Imorgon ses vi igen.

 

Jag kan inte låta bli att uppmärksamma detta.
Skriver man ett inlägg i sin blogg och länkar till Uppdrag Barn så skänker Vattenfall 20 kr oavkortat till World Childhood Foundation. Childhood hjälper utsatta barn i 14 länder, barn som ofta inte syns utan lever i skymundan som gatubarn eller blir sexuellt utnyttjade. 
Genom att ta dig några minuters tid och skriva ett inlägg om Uppdrag Barn skänker du 20 kr till verksamheten. Det finns ingen ursäkt till att inte skriva ett inlägg.

Jag har börjat måla igen! Efter ett halvt år av att knappt ha rört vid en pensel och målat seriöst har jag nu börjat igen. Elin och jag har spenderat halva dagen med att bland annat måla, och nu är jag så glad, så glad. Det är ett riktigt lyckopiller det där, att måla. Det är även Elin som förevigat måleriet på fotot ovan.

Jag hade dessutom hjälp från två mycket söta hjälpredor. (Även om de mest ställde till det genom att släpa iväg med de prylar jag behövde...)

Idag är jag en glad Matilda, för idag fick jag nämligen fyra brev på posten! En film och en massa smyckesdelar. Här skall skapas smycken! Jag hinner inte riktigt skapa nya smycken i samma takt som de säljs, så därför kommer jag att i fortsättningen göra lite större upplagor med likadana smycken. Men självklart kommer jag även att fortsätta skapa smycken som endast finns i ett exemplar. Åh, vad det kittlar i fingrarna. Nu skall jag skapa nya smycken så det ryker om det. Vad jag älskar detta, och vad jag älskar er som köper mina smycken och stödjer mitt fortsatta skapande. Ni är guld värda!

Jag har dessutom en söt liten hjälpreda:


PS. Jag är nominerad till veckans blogg hos Lilija.Com. Ni får gärna rösta om ni vill!

Att hitta en bortglömd prickig klänning längst in i klädkammaren kan faktiskt göra ens dag. Nu är jag redo för att bege mig mot frisören. Jag har stor lust att klippa av mig halva håret, men det blir bara topparna som ryker idag.

Det slog mig precis att jag om mindre än en månad kommer att få se Håkan. Åh, vad det kittlar i magen av att tänka på det. Tills dess planerar jag att dessutom ha läst ut denna bok som har stått alltför länge i min bokhylla och väntat. Åh, kittel!

Höstdeppigheten har slagit till på stort. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva ett inlägg, men det låter bara som att jag har hela världens bekymmer över mig just nu. Och så känns det också.
Lilla Rufus ligger i mitt knä och spinner samtidigt som jag försöker lära mig Flickr. Ja, jag har skaffat Flickr, men än så länge har jag bara laddat upp ett par bilder. Jag förstår mig inte riktigt på sidan än, men det kommer väl. Det känns som att alla har Flickr, men först nu känner jag mig redo att kliva in i allt det okända. Vi får se vad som sker, kanske känner jag att det räcker med att ladda upp bilder på bloggen.
För övrigt har jag ingenting att komma med. Det regnar ute och min höstdeppighet stiger en nivå. Så jag avsäger mig spännande bloggning för ett tag framöver, jag har nog med mitt deppiga humör och allt som hör hösten till. Att sitta inne, mysa med djuren, titta på film och läsa är allt vad jag har lust med just nu.

Nu har jag uppdaterat shopen lite igen. Denna gång med några smycken som jag skapade för flera månader sedan, men som har glömts bort av olika anledningar. Men nu är de äntligen upplagda i shopen! Ljuset är lite taskigt så bilderna blev inget vidare, och inte är jag på redigeringshumör, men de får duga! Ta en titt.

Jag är så trött och ledsen på allt så det finns inte. Jag klarade inte av att gå till skolan idag utan gick istället på stan och köpte fina saker, vilket ger mig ett enormt dåligt samvete och ännu mer ångest. Men vad ska man göra när allt man känner för är att gräva ner sig under täcket och stortjuta? Jag vet inte.
Att gå på stan och köpa fina saker muntrar såklart upp. Om inte Elin hade ringt i morse och frågat om vi kunde gå ner på stan, då hade jag förmodligen legat kvar i sängen fortfarande, ännu deppigare. Nu har jag i alla fall fyra nya böcker, ett vykort med en söt klippdocka, två garnnystan av ren ull och en hjärtformad bunke att baka i. Länge leve materiell glädje.
Och inte har jag någon ork att försöka komma in i skolrutinen igen. Både orken och viljan saknas. Fan, jag får inte sumpa ett år till, jag får inte.