Jag bara vädrar mina tankar lite.

Såhär ser min skola ut.
Byggnaden är ett gammalt sjukhus. Ett sjukhus där släktingar till mig har fötts. Hur häftigt är inte det?
Jag gillar verkligen skolan. Det gör jag. Jag har lätt för att lära och tycker dessutom att det är oerhört roligt att lära sig nya saker och att utvecklas. Och lärarna är verkligen medmänniskor.
Men jag känner hur jag värderar en gymnasieutbildning mindre och mindre. Jag känner att jag inte riktigt hittar viljan att fortsätta min utbildning. Hur jag hela tiden längtar efter att få lägga denna tid bakom mig, samtidigt som jag inget hellre vill än att ha ett slutbetyg från gymnasiet. Det underlättar för framtiden, det kan ingen neka till.
Ibland tänker jag att jag kanske borde hoppa av för mitt eget bästa. (Det värker i hjärtat av att skriva det till och med, så högt värderar jag ett slutbetyg från gymnasiet.) Hoppa av och hitta min egen väg fram igenom livet, och den dag jag känner mig mogen för att plugga igen så kan jag plugga igen gymnasiet på folkhögskola eller Komvux.
Men samtidigt känns det som att jag låter min sociala fobi segra genom att ge upp gymnasiet.
Och det ska den fan inte få göra.

jag hoppas att du hittar en lösning som fungerar för dig och som du mår bra av!



utan att veta egentligen hur du mår och hur jobbig skolan är för dig så är min första tanke att du ska satsa på att få slutbetyg från gymnasiet. komvux låter så tråkigt och det är nog lätt att det liksom aldrig blir av. fast folkhögskola tror jag iof är ett bra alternativ. du skulle kunna hitta en fin liten mysig skola där de har en jättefin ateljé där du kan måla och pyssla bäst du vill samtidigt som du jobbar upp dina betyg. det skulle nog passa dig!

Jag trivdes inte alls på gymnasiet. De kurser som var anledningen till att jag sökte til skolan ställdes in, och när jag försökte hitta lösningar så behandlades man som en snorunge av rektorer och lärare. Jag passade aldrig riktigt in i klassen. Visst hade jag vänner, men det var så mycket grupperingar, såntdär högstadie-nonsens som man hade hoppats på att slippa. Vem som vart bjuden på vilken festen, vem som hade blivit fullast, vem som hade haft sex på toan med vem hit och dit. Jag orkade bara inte med det, inte igen. Så jag hoppade av. Och det var riktigt läskigt, att inte riktigt veta vad man skulle hålla på med istället. Nu jobbar jag (på lite olika ställen, till och från), men nån gång i framtiden kommer jag nog att plugga igen. Vad återstår att se. Jag antar att det jag vill få fram med det hela är, om du trivs på din skola, håll ut. Det är verkligen enklare med det där slutbetyget i handen. Men om du inte står ut, hoppa av. Det är inte värt det om man mår skit under hela gymnasieperioden. <3

vacker skola håller jag med om! jag tror att du skall tänka på vad du behöver i framtiden? kommer du behöva en gymnasieutbildning eller skulle du klara dig lika mycket utan? kanske orkar du stå ut trots att det är jobbigt. du har skrivit att din sociala fobi blivit bättre, jag tror du fixar det! kram.

Det är ju ditt val.



Men jag tycker du SKA fortsätta in till det sista ^^



Du klarar det Matilda :D

du är bra

Men tack så himlans. Du är min miniatyrsakssmycken-förebild!

Jag överlevde min skoltid vilket jag tycker är helt otroligt nu. Jag tror jag har mina vänner att tacka för det.



Du ska vet att om du bestämmer dig för att fortsätta och klarar av det, så är lyckan och stoltheten på studentdagen obeskrivlig.