Jag kunde inte låta bli!
Hittad hos Kajsa.

Och det stämmer ju. Jag börjar bli den boknörd jag var för några år sedan. Då lånade jag två bärkassar fulla med böcker på biblioteket. Och läste ut dem på en vecka. 10 böcker om dagen. Jag antar att texten var stor och jag läste snabbt. Idag läser jag visserligen bara två böcker i månaden, men det är bra det också.

Jag har ändrat designen på shopen. Den fungerar korrekt i Internet Explorer 6 och Mozilla Firefox vad jag kan se, men hittar du fel så berätta gärna. 
Antingen idag eller imorgon kommer jag att lägga upp några halsband, om jag kommer på något bra sätt att fota dem på. Halsbandssidan har varit tom lite för länge.

Det känns som att jag har nämnt min pappa i vartannat inlägg, och "dessvärre" måste jag nämna honom igen för han är helt underbar. Han ringde precis och sa att han har fixat biljetter till någon uppsättning av Jesus Christ Superstar. Jag älskar teater & musikaler, och att han spontant köper biljetter, det gör mig så glad.

Nästa vecka. Jag längtar. Inget är så uppiggande som teater, så enkelt är det. Och dessutom är jag inte ett dugg kräsen när det gäller just teater - det är att allt sker i just denna stund som är charmen. Filmer är rätt ocharmigt om man jämför med teater. Visserligen är det rätt skönt att kunna pausa när man blir kissnödig.

Hej kära skor, vill ni bo på mina fötter?





Jag känner mig dessvärre rätt snål. Behöver jag verkligen fler par skor? Ja! Nej.
Hoppas att ett av de par jag har nu går sönder så att jag kan få en anledning att köpa nya... Det låter väl bra? Och just det, de är från Ellos.

Jag önskar verkligen att jag hade något att komma med. Något intressant. Men det har jag inte. Jag känner mig bara väldigt låg, främst på grund av besöket på psyket. Min energi bara försvann. Men det är ok, man måste tilllåta sig att känna sig låg ibland. Imorgon vaknar jag nog upp med ny energi, för då kommer jag förhoppninsvis få fina ting på Posten!


Jag har lagt in två nya ting i shopen. Igen. Ni är väl rätt trötta på tjatet om shopen, väl? Snart har jag lagt in alla mina smycken, håll ut! Då lovar jag att shopen inte nämns i vartannat inlägg.

Två nya ting i shopen.



Idag har min ork varit totalt borta. Jag har suttit och bara stirrat ut genom fönstret.
På söndagar ska det nästan vara så, annars är det något som inte riktigt stämmer.

Idag har jag sytt en väska;

...som inte har renoverats sedan mitten av 70-talet, kolla bara:


Datarummet.



Mitt rum med egensydda gosedjur & kuddar.



Mitt tv-rum.



Köket.



Vissa blir illamående när de kliver in. Jag däremot, jag älskar varenda rum, varenda tapet och varenda målad dörrkarm. Hela huset är underbart. 70-talet hade en väldigt speciell charm.

         

Nytt i shopen!

Igår åkte pappa och jag på vår vanliga second hand-runda, en runda som inte blev så vanlig ändå. För det första stängde de om en timme, och jag som lungt kan stanna i flera timmar...

Jag fick i alla fall med mig följande saker hem:



En tekopp med två tillhörande fat, två rosetter - en marinblå och en i vitt siden, kortplånbok och plåtask. 60 kr allt som allt.

På rosetterna sitter det hårnålar, men jag ska nog ta bort dem och sätta dit band och antingen göra dem till flugor eller så sätter jag dit dem på diadem. Det blir nog fint.

Jag gillar inte riktigt att sälja mina smycken här i bloggen. Så, jag har ordnat en speciell shop-blogg.

http://quietland.blogg.se/shop

Kolla in! Än så länge är bara själva sidan skapad och inga smycken inlagda. Men håll utkik, det kommer. Ska bli skönt att slippa säljsnacket här i bloggen. Det hör liksom inte ihop med "en personlig blogg"...

Fast självklart kommer jag att fortsätta visa upp mina skapade alster här. :)

Idag gick jag en riktigt lång promenad. Innan jag klev utanför dörren funderade jag över om jag skulle ta med mig kameran eller inte och tog beslutet att lämna den hemma.
När jag har gått genom en skogsdunge och kommer ut på en lång grusväg går det ett par framför mig. En farbror och en dam med röd kappa. De höll varandra i handen och kollade på varandra när de pratade. De var så otroligt kärleksfulla och jag ville inget annat än föreviga dem på bild.
Hela hemvägen hade jag lust att sparka foten i en lyktstolpe. Varför tog jag inte kameran med mig? Varför? Att kameran är rätt tung är verkligen inte skäl nog.

Jag fick ELLE av min mamma. Än så länge har jag bara skummat igenom den och hittade en liten text om en bok som verkar helt underbar. Knitted by me heter den och ska enligt ELLE vara en riktigt inspirationskälla för stickningsintresserade och innehålla massor av "recept". Eh, recept? Det heter mönster och har gjort i alla tider. Att kalla stickmönster för recept måste vara det töntigaste uttrycket någonsin. I vilket fall som helst: jag vill ha Knitted by me! Jag har namnsdag om två veckor... någon som känner sig rik och givmild? Ge mig boken och jag stickar dig en mössa, halsduk, vantar, vad du nu vill ha. Deal?

Se mer om boken här.