Nej, jag bestämde mig för att sluta med tramserierna med den så kallade hopplösheten, så pappa och jag åkte och spelade minigolf istället. Jag förlorade med 9 poängs skillnad, och hur jag ställer mig till det låter jag vara osagt, för jag är en hemskt dålig förlorare innerst inne.

I natt sov Elin över hos mig. Vi steg upp lite lagom tidigt för att fara till stans second handbutiker. Vi gjorde väl inga större fynd, lite tyg som jag ska sy rosetter av och andra små ting. Elin fick ett par blåa skor av mig. Är jag inte en snäll vän så säg?
Mycket mer finns det inte att berätta. Jag är jobbigt trött och känner mest för att bädda ner mig i sängen och streckläsa ett antal böcker. Kanske är det så jag kommer att spendera resten av kvällen. Vi får se. Eller så sätter jag mig och pysslar med något. Vi får se. All denna ovisshet tar på krafterna. Varför kan jag inte vara den typen som tar saker som de kommer? Varför vill jag ha hela mitt liv i mitt huvud istället för i verkligheten? Jag är nog rätt hopplös ibland, men det är väl å andra sidan också min drivkraft. Nej, det lär nog inte komma något vettigt ur mig idag, platsen jag bör befinna mig på för resten av kvällen är nog mitt rum, där jag kan vara precis hur hopplös jag vill utan att det går ut över någon annan. Oj, vilket glatt inlägg! Äh, det hör livet till.

Högst upp på min önskelista just nu hittar man en önskan efter en liten flicka på sisådär ett år att klä i små söta klänningar. Som den ovan, en liten marinblå sjömans-klänning som inte alls gör sig bra på bild men som får mitt hjärta att slå några slag extra i verkligheten. Vad är det med sjömansklänningar egentligen? Alla tycks ha fallit pladask, så även jag. Jag menar, ta bara en titt på världens finaste Elinkan och hennes bedårande klänning.

Nu är det så att jag tänker försvinna från bloggen i ett par dagar, över midsommar-helgen närmare bestämt. Jag kommer att befinna mig i Arkösund, i vår sommarstuga med min kära mor och hennes sambo. Det är nu sommaren börjar för min del, inget är så mycket sommar som mitt älskade Arkösund. Jag kommer att ligga på badholmarna hela dagarna och läsa om vädret tillåter, gå på långa promenader längs vattnet och förhoppningsvis blir det även någon åktur med båten. Jag längtar så mycket att det gör ont i magen! Jag vill åka nu, nu, nu!

Så nu försvinner jag iväg ett par dagar. Jag kommer inte att ha tillgång till internet, jag kommer alltså inte att kunna svara på mail förrän på söndag kväll.

Ha en underbar midsommar, kära läsare!


PS! Gissa vilken bok jag tar med mig? Alice's Adventures in Wonderland. Boken är tryckt i USA på 60-talet, på engelska och med små originalillustrationer i. Känner på mig att det kommer att bli ett sant nöje att läsa den. 

Jag är ju inte sådär jättepersonlig här i bloggen. Är inget vidare på att dela med mig av vad som händer i mitt liv, kanske för att jag vill ha bloggen som ett kreativt tillhåll där mina skapelser, fotografier, tankar och ord samlas. Men nu tänkte jag dela med mig av det mest personliga jag kan komma på. Nämligen mitt rum. Det ställe där jag trivs allra bäst, bland massor av material att skapa med, mina filmer, skivor och böcker, och en massa fina ting. Och ja, jag är väl medveten om att jag har mycket saker. Det är såhär jag trivs, när det aldrig är svårt att hitta något att syssla med.


Någon slags helhet. Såhär ser rummet ut när man kliver in genom dörren. Den hemska skrivbordsstolen ska så snart som möjligt bytas ut mot en mörklila pinnstol.


Filmer, några böcker och skivor i en hylla som en gång i tiden stod i min mormors och morfars vardagsrum.


Skrotskulptur med små robotar i fångenskap som jag gjorde på formen i skolan. Lite fläckig och dammig dock.


Här kan jag spendera timmar med allt möjligt tänkbart material utspritt omkring mig. I den bruna resväskan förvarar jag förresten smyckena som finns i shopen.


Ibland målar jag. Jag är dock hemskt dålig på att slutföra mina målningar. De glöms oftast bort.


Min säng. Förmodligen min favoritdel av mitt rum. Vem gillar inte att sova? Och så datorn, såklart!


Prylar!


Som några av er som har följt bloggen sedan dess start kanske uppmärksammat så har jag social fobi och har under en period gått i terapi för det. Min psykolog ritade upp denna karta med olika faktorer som påverkar hur man mår. Den sitter ovanför min säng och är bland det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Det är obeskrivligt skönt att känna att man har alla faktorer som påverkar hur man mår uppritade på väggen, hur dumt det än må låta. Saker och ting känns mindre jobbiga, mer strukturerade. (Klicka på bilden för större bild!)


Jag är av den uppfattningen att människors rum säger rätt mycket om hur de är som personer och vad de är intresserade av. Vad får ni för uppfattning av mig när ni ser mitt rum? Överrenstämmer det med intrycket ni får av mig via bloggen?

Ni som har följt min blogg ett tag. Märker ni någon skillnad? Har ni kastat ett öga på besökarantalet till höger? Normalt har jag kring 20 besökare om dagen. I skrivande stund är dagens besökarantal uppe i 636. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är en aning i chock tror jag! Tack Elin för de fina orden! Jag hoppas att alla ni nya besökare gillar vad ni ser!

Shopen är nästan helt tom. "Hjälp!" är min spontana reaktion. Men jag låter det vara så, för jag kommer nämligen att resa bort över midsommar. Till Arkösund och min kära mor. När jag sedan kommer hem igen så kommer jag att skapa smycken så det ryker om det, det lovar jag! Det är så fantastiskt roligt att så många är intresserade av mina smycken. Jag har gått som på moln sedan igår kväll. När jag vaknade igår trodde jag att jag hade drömt alltihop, att besökarantalet inte alls hade stigit på kvällen och att köpen bara var önsketänkande, men nej, allt var på riktigt. Fantastiskt är ordet.

Och till alla er som kommenterar:
Tusen tack, ni skriver så fint om mig och min blogg, och det gör mig så glad! Även om jag inte svarar på allting så ska ni veta att era kommentarer uppskattas. Fortsätt kommentera! Fortsätt sprid glädje, inte bara i min blogg utan överallt!

Världens kanske finaste halsband hittar ni i en Etsy-shop kallad So charmed. Små fåglar i söta burar. Är de inte helt underbara? Tror minsann att jag ska försöka få tag i små fågelburar till shopen.

Detta är vad jag sysslar med en lördagskväll som denna. Jag sitter vid mitt skrivbord och borrar hål i diverse second hand-fynd. På bilden skådar ni en fågel i trä och ett flygplan av metall som så småningom kommer att bli till halsband och läggas upp i shopen.
Det är så förbannat skönt att inte göra någonting. Att bara vara själv. Att strosa runt i rummet och städa eller pyssla lite, vad man nu känner för. De senaste helgerna, och dagarna också för den delen, har varit smått kaotiska. Umgänge hit och dit och så släkten på det. Det blir lätt för mycket.
Men jag saknar någon.
Det är jobbigt.

Jag och klänningar alltså - förälskelse efter förälskelse. Tjugo spänn är den väl värd? Den känns lite femtiotal om jag inte misstar mig totalt. Rutig och allt. Som Elin så passande kommenterade: som att typ... resa tillbaka i tiden!

Två nya ting i shopen. En gunghäst och en rysk docka i miniatyr. Förmodligen mina absoluta favoriter av de smycken jag skapat än så länge. Jag är helt insnöad på miniatyrsaker just nu. Det är onekligen något speciellt med små ting.

De senaste dagarna har jag och Elin målat en hel del. Hon har målat på sin fina tavla med en gigantisk spermiekanin som ni kan se mer av i hennes blogg. Och i nästan två månader för tidig födelsedagspresent gav jag henne ett armband med en dragkedja som knyts med ett sidenband. Det är dock inte hemmaknåpat, det köpt på Glitter. Alldeles för fint för att inte ge bort i present.
Ah, det har varit ett par riktigt bra dagar nu.

Jag är så rädd att den här sommaren kommer att bli en upprepning av sommaren -05.
Sista sommaren innan mitt sociala liv föll i tusentals bitar.
Jag vill inte uppleva det en gång till.

Det har tagit mig två år att bygga upp en grundtrygghet igen, men just nu känner jag mig osäkrare än någonsin. Det finns inget som garanterar att det inte händer igen, och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det.

Jag vill bara att allt ska fortsätta som det är just i denna sekund. Just nu är allting perfekt. Jag mår bra och är alldeles lagom förvirrad. Det händer alldeles lagom mycket omkring mig och... ja, jag har kontroll. Och det känns jävligt bra.

Jag gör ingenting annat än grubblar dagarna i ända.
Men det hör väl livet till?

Mycket djur i den här bloggen. Djur är bra, djur gillar vi.

Den senaste veckan har jag varit ute med Rufus i koppel. Försökt lära honom att det inte är så hemskt att vara utomhus vilket han inte förstår alls. Antingen försöker han springa in i närmsta buske eller så ligger han bara platt intill närmsta vägg, och blir livrädd varje gång han hör ett främmande ljud, stackarn! Det borde ju vara alldeles underbart att spatsera omkring i gräset och andas frisk luft. Men det ger sig nog till slut, om inte annat är det roligt att fota en livrädd katt.

En bild som inte alls har med inlägget att göra. Men det sägs ju att ett inlägg blir intressantare med bilder, så då är det ju lika bra att lägga in en bild då.

Igår köpte jag en kamera som är ljusblå, liten och rätt söt. Det betyder en enda sak - fler bilder på bloggen! Just nu vilar bloggen lite, på grund av bloggtorka skulle jag nog säga. Känner att jag inte alls vet vad jag ska skriva om, och lusten finns inte heller där riktigt. Men det ger sig nog så småninom.