Nattens drömmar.

Min natt alltså.... Detta har varit den konstigaste natten på länge. Och ändå har jag bara legat i min säng och sovit. Mina drömmar har avlöst varandra - Ylva blev sjuk och fick tio gånger så stora ögon, jag har deltagit i kojbyggartävlingar, sett två vänner dö och fikat gratis på ett kafé där den snyggaste killen jag någonsin sett petade mig i huvudet och frågade var jag fick min gratis macka ifrån. Vi bestämde att vi skulle ses lite senare på det "femte trappsteget någonstans i huset". Lite senare visade det sig att den där killen hade ett väldigt svartsjukt ex (som dessutom försökte döda mig på det femte trappsteget) och att han även hade en familj med en dvärgfru och en son. Vad ska man säga? Jag tror aldrig att jag har drömt såhär mycket under en och samma natt någonsin tidigare. Dessutom brukar mina drömmar vara osammanhängande, dessa var istället väldigt sammanhängande och påminde rätt mycket om en dålig såpopera.



Ida säger:

Det är jobbigt att drömma sånadär virriga drömmar. Förut, när jag precis fått min kanin, så var det väldigt nära att han hoppade ur buren och rymde (han är utekanin). Natten efter det drömde jag att jag var på vårat landställe och min kanin bodde i en stor, hembyggd markbur. Och så på något sätt lyckades han rymma, och jag vart helt förtvivlad och letade och letade efter honom. När jag väl hittat honom och satt tillbaka honom i buren, lyckades han rymma igen. Sisådär 12 gånger rymde och hittades han, tills jag fick reda på att min morbror byggt en "kaninlucka" i buren. Så att kaninen skulle kunna "komma och gå", som en katt. jag vet inte riktigt om jag drömde så för att jag var orolig att min kanin skulle rymma, eller för att jag var arg på min morbror. Kanske både och, haha.

2008-12-05 @ 13:53:41
Moa säger:

hur kom du ihåg det? jag brukar alltid glömma min drömmar

2008-12-05 @ 15:25:23
Ruth säger:

sammanfatta allt och skriv en bok! jag hade läst den

2008-12-05 @ 16:19:57
Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0