Jag hade tänkt att vänta tills imorgon med att avslöja nya shopen, men tålamodet räcker inte riktigt till att vänta ända tills imorgon så nu får bli en passande tidpunkt istället. Så, klicka ovan och stig in i värmen! De tio första som köper något får dessutom små rosetthårspännen på köpet!

Minns ni överkastet jag köpte för ett tag sedan? Tänkte visa en bättre bild på det, men äh, det spårade ur och redigerades till ett polaroidfoto istället. Så kan det gå. 
Överkastet har blivit en riktig samlingsplats. Båda katterna ligger här och sover tätt intill varandra på kvällarna. De som knappt klarar av att se varandra utan att ge varandra ett nongalant litet slag annars. Men överkastet för dem samman tydligen, och det förstår jag. Det är så fint och mysigt.

(Och nej, katternas relation är inte så hemsk som den låter. Isa är en bestämd dam och Rufus har en förmåga att vilja testa gränser som den ungkatt han är. Då uppstår det lite irritation ibland.)

Tänkte att jag skulle visa några små tjuvtittar på de nya smyckena. Dessa finns endast i ett exemplar var och alla är skapade av loppis-material. Varje litet smycke är som en förälskelse för mig. Det är vad jag strävar efter när jag skapar mina smycken - pirret i magen. Ren lycka. Åh. Blir helt salig när jag kollar igenom bilderna.

Köpte dessa små sötnosar för ett par månader sedan, och jag har ännu inte haft hjärta att öppna askarna och använda dem. Så himla fina. Kollade dessutom på en skål i Berså-serien idag, men köpte den inte eftersom att det var en liten ytlig spricka i den. Det ångrar jag nu... Den hade varit så fin att ha småsaker i. 
 

Julen var glädje, men utbyttes mot... ångest? Efter regn kommer solsken som man brukar säga. Jag arbetar med shopen, stickar halsdukar, har sytt en prickig kjol och så har jag målat en hel del de senaste dagarna. Jag mår ändå inte bra. Jag bara längtar efter att få sova hela tiden. Sova bort tiden.
Jag misstänker att årsskiftet är orsaken till detta.
Jag avskyr årskiften.
Ett nytt år är en stor omställning mentalt. Jag tänker att 2009 ska bli ett toppenbra år, det ska fortsätta gå uppåt och uppåt, samtidigt blir jag rädd för att vara utan skolan. Det innebär ansvar, och det gör mig rädd samtidigt som det motiverar mig till att ta vara på tiden ordentligt.
Nej, jag vet ingenting om vad som kommer att hända under 2009 och det är bäst så. Ändå kan jag inte sluta oroa mig. Framtiden och jag är inte goda vänner.

Morfar fick en trälåda som jag målade blå med hans monogram på. Ett G som i Gunnar.


Mormor fick ett halsband och en virkad brosch.


Dessa har jag inte gjort själv, utan köpt på en julmarknad. Men jag kunde ju inte låta bli att visa upp dem. Två marsipankaniner! Det kommer att göra lite ont i hjärtat den dag pappa bestämmer sig för att äta upp dem...


Pappa fick även en bild på sin lilla favorit - Rufus. Fotat av mig.


Virkade dukar till mormor och morfar. Även mamma och Rogga fick en duk, en lila duk, men den glömde jag att fota...


Mamma fick en liten kompott av smycken. Ett halsband och rosörhängena från shopen.

Sedan gav jag även bort två tavlor och tre dekorerade krukor, men de glömde jag såklart att fota. Typiskt. Men vet ni vad det bästa med dessa julklappar är, förutom att jag har gjort alla själv? Jag har endast använt mig av saker som jag har köpt second hand eller fått tag i på något annat sätt än att gå till affären. Det känns himla bra att jag själv inte har anslutit till denna köphysteri som rådit den senaste tiden.

Ändring: Nej, vet ni vad! Jag har ljugit lite grann. Jag glömde totalt bort att jag köpte och gav bort ett par köksredskap till pappa i julklapp. Plus att jag bjöd Elin på Markus Krunegård. Ack! Så visst har jag anslutit litegrann till köphysterin jag med.

Pappa och jag började dagen med att besöka dem som inte längre kan vara bland oss på julafton. Molly och farmor. Saknaden känns alltid lite värre på julafton. På första bilden skådar ni djurkyrkogården här i Norrköping. Kanske den mest stämningsfulla platsen jag vet om.


Men trots saknaden var jag väldigt julglad och hade dagen till ära lockigt hår, en röd klänning och ett blixtlås på huvudet. Och, det är inte mjäll, det är snö!


Pappa och jag öppnade våra julklappar och detta är vad som låg i mina. Plus två Pro Marker-pennor som jag blev för ivrig att testa för att komma ihåg att fotografera dem sedan. En lila tvålpump, bokstöd i form av två cockerspaniels, akvarellfärger och penslar, skiva: Timo Räisänen - and there was Timo, bok: Brida av Paulo Coelho och tre testorter. Massor av smultronte - min favorit! 


Sedan begav jag mig till mamma med mormor och morfar och åt julmat. Jag är inte så stor i maten annars, men just plockmat kan jag inte få nog av. Speciellt ägg och räkor och mormors revbenspjäll. Ingen jul utan det!


Se, det lyser i fågelhuset! Himla fiffigt gjort av mammas sambo.


Ännu fler julklappar. Två böcker - De ovanliga av Åke Mokvist och Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood, en prickig pärm att ha recept i, en stekpanna och ljusgröna "stekgrejer". Och så fick jag lite saker som inte gjorde sig så bra på bild, som en röd dammsugare, en eltandborste och presentkort. Och för att inte glömma all choklad! Mmm!

Det spelar ingen roll att vädret har varit grått och tråkigt hela dagen, när allt annat sprider värme och glädje. Att få ge bort julklappar som sprider leenden är guld värt, och att få umgås med dem som betyder allra mest är ovärderligt mycket värt. Jag måste nog säga att detta har varit den bästa julafton på länge. ♥
 

Idag firades det gnagarjul! En dag innan julafton, men vad gör det? Jag blev så ivrig att ge dem deras julklappar. De blev ordentligt bortskämda med en varsin stor påse med massor av blandat gnagargodis som fröstänger och torkade bananer. Fast såklart får de ju inte allt godis på en gång, idag fick de en varsin majskolv.

Notera förresten att Ylvas hydda ligger upp och ner. Hon vänder den upp och ner och sover i den, eller om hon låter den stå som vanligt så ligger hon på taket och sover. Aldrig att hon ligger inuti. Min lilla knäppis.

Tradera är min evige vän. Dessa söta bokmärken dök ner i min brevlåda idag. Jag tror minsann att jag ska göra som med de utklädda hararna, och rama in dem.

Förövrigt råder det julverkstad i mitt rum. Hela golvet är täckt av paket, presentpapper, halvfärdiga julklappar, överblivet material, ja, allt. Sex julklappar är klara. Fem kvar. Ikväll är de förhoppningsvis klara och inslagna. Åh, så jäkla skönt det ska bli! Hur mycket jag än älskar att göra presenter åt folk så är det onekligen ett stressmoment. Men när man väl får lämna över dem, då är det värt allt slit.

Äntligen kan jag släppa shopen och göra klart mina julklappar! Åh, så skönt, men ack så sorgligt. Det var himla kul att göra den, speciellt när allt var klart och jag kunde börja med designen. Nu återstår det bara att lägga in alla smycken och all text. Men mer än såhär får ni inte se förrän efter nyår.

Nu ska jag kura ihop mig brevid Rufus. God natt! (Snart är det juuuulafton!)

Snälla, ta mig inte som en idiot nu. Jag har bara väldigt lätt för att snöa in mig på saker. Bli helt uppslukad. Försvinna.

Jag har börjat bygga på shopen. Gissa hur länge jag har suttit med den i sträck nu? 

10 timmar!

10 timmar framför en massa tecken, bokstäver och siffror. Och jag vill inte sluta än. Jag vill så gärna fortsätta tills jag slocknar, men för min egen skull ska jag snart gå och lägga mig.

Här får ni en liten tjuvtitt på dagens arbete. Bara en grund än så länge, men kolla in varukorgen. Den funkar perfekt! Känns helt otroligt avancerat och jag är så stolt över att jag har lyckats fixa detta på egen hand.
 


Och så har jag skapat cirka 30 nya smycken de senaste dagarna också, så att jag har något att lägga upp i shopen när den är igång ordentligt. Ja, jag tar detta på fullaste allvar. Jag är helt insnöad. Men det är härligt.

Pssst! Gissa vad jag precis har gjort!

Jag har köpt ett domännamn och webbhotell. Och vet ni vad detta innebär? Att jag kan utveckla shopen till en riktig webshop med kassasystem och allt! Jag har kollat runt på olika lösningar i flera månader nu, och äntligen har jag hittat ett system som passar perfekt. Så efter nyår någon gång ska jag börja knåpa ihop den nya shopen. Åh, ska bli så himla roligt! Att göra hemsidor är bland det bästa jag vet. Jag var 10 år första gången jag la ut en egen hemsida. Den handlade om hästar som jag då var helt uppslukad av och var ganska fin för att vara gjort av en tioåring.

Detta är något helt nytt för mig, att hålla på med databaser och annat avancerat som behövs, men ja, jag älskar att ge mig i kast med nya utmaningar så det ska bli himla roligt. Och himla häftigt, att ha en riktig webshop med kassasystem och allt.

Pirr i magen! Jag får fakturan vilken dag som helst nu, sedan är det bara att sätta igång.
Den nya adressen blir quietland.se, fast bloggen kommer att finnas kvar på samma adress och allt.

(Förresten ligger båda katterna på min säng. Fem centimeter ifrån varandra, utan att bråka. Ett mirakel har skett!)

Efter att jag hade varit i skolan idag gick jag in på loppisen som ligger en liten bit därifrån, och där hittade jag denna lampa. Den var ruskigt dyr, men mamma gick in och la till en liten summa så att jag hade råd med den. Trots att prislappen visade 150 kr skulle jag bara ha den. Tröstshoppning när den är som bäst. Men fin är den!

Nu är jag avskriven från mitt gymnasieprogram. 

Kanske kommer jag att praktisera någonstans några dagar i veckan under våren, vilket inte känns så lockande. Det känns som att jag behöver den här tiden till att bara vara och släppa mina egna och alla andras krav. Ta tag i körkortet och leta efter alternativ till vad jag kan göra i framtiden. Det skulle vara erhört kul att utveckla shopen till ett litet företag. Det vore himla kul, men det är nog väldigt kämpigt samtidigt, det framgick ganska väl när jag läste Småföretagande.

Nej, jag ska gräva ner mig under täcket ikväll. Jag vill inte inse att min tid på Nyströmska är slut. Att allt bara gick åt skogen. Och så måste jag dit och tömma mitt skåp och hämta hem mina bildsaker. Det vill jag inte ens tänka på, hur jobbigt det kommer att bli. Vad jag kommer sakna allt och alla. Det gör ont.

Men som rektorn sa, jag behöver en nystart. Jag behöver börja om. Släppa taget om allt som skett de senaste tre åren. Det känns lättare sagt än gjort. Alla misslyckanden när det gäller den sociala biten samt oroligheterna i familjen och bland de jag trodde var mina vänner lär nog inte försvinna ur kroppen och minnet så snabbt.

2009 ska bli året då jag inte längre tvekar utan bara tutar och kör. Ja, så ska det ta mig tusan bli! Det är dags att växa upp och inse att allt är upp till mig, att jag inte längre kan luta mig mot alla andra.

Här befinner jag mig idag. Vid mitt matbord, där jag julklappspysslar och myser med katterna. Eller ja, Isa är en riktig myskatt medan Rufus mest far omkring som ett riktigt yrväder.

Jag har sån stor lust att ge mig iväg till någon second hand-butik, men... idag känner jag inte för att göra något på egen hand. Men jag vill ju så gärna gå på sakletarjakt. Nej, kanske hoppar jag in i duschen och ger mig iväg sedan. Eller så sitter jag kvar här och fortsätter pyssla. Det är inte så dumt det heller.

Ikväll drar jag vinnarna i julklappsutlottningen! Jag har slagit in halsbanden i små söta paket och guldkuvert, så nu är allt som återstår att skicka iväg dem till de blivande vinnarna.

För flera månader sedan köpte jag en låda med små schackpjäser i på Myrorna. På lådan står namnet "Frank McNamara" på ena sidan och locket. Och när jag visade det för pappa sa han Frank McNamara är någon känd person, och det visade sig vara korrekt. Denna låda kan ha tillhört grundaren av första kreditkortet. Hur häftigt är inte det? Fast troligen har den inte alls tillhört den Frank McNamara men det är ju lite häftigt att tänka på. Nu ska jag måla lådan i någon fin färg och förvara mina sytrådsrullar i den.
 

Snart står jag utan fullföljd gymnasieutbildning i ryggen.
Det gör mig orolig.
Alla säger att utan gymnasieutbildning kommer man ingenstans. Men är det verkligen sant? Jag kan komma på en mängd framgångsrika människor som hoppade av gymnasiet och trots det har lyckats mer än väl i livet.
Och hur definerar man "att lyckas i livet"? Att ha en karriär? Jag vill inte ha en karriär, jag vill göra något jag tycker om, och jag är beredd att kämpa för det. Men jag är inte beredd att gå i skolan. Inte just nu. Jag behöver en paus och fundera på vad jag egentligen vill, vilken väg som passar mig.
Men det ger mig ångest det här, att inte ha en avslutad gymnasieutbildning i ryggen.

Det känns som att jag sviker alla som har stöttat mig, genom att ge upp. Men det känns även som att jag gör mig själv en tjänst. Jag orkar inte må dåligt över det här längre. Jag vill ta nya tag och se vart det leder mig.

Framtiden är inte mörk. Den är bara oklar.

Ja, såhär har jag spenderat min kväll. Jag har målat. Varit helt bortkopplad från verkligheten, helt som i trans, och bara målat. Jag har färg över halva mig och hela golvet, men vad gör det. Det är så himla härligt att måla, att bara försvinna in i en annan värld för ett tag. Och när man väl vaknar upp igen är man så tillfredsställd och så utmattad att.... jag vet inte. Det är bara underbart. Ska göra några finjusteringar på tavlan imorgon när jag har fått lite distans till den, och sedan ska jag visa upp den bättre.

  

Detta dockhus tillhör caitlin quiet! på Flickr. När jag var 12 år köpte jag ett exakt likadant dockhus från någon postorderkatalog för 400 kr. Det kom i ett plywoodkit som man fick bygga ihop helt själv. Jag målade mitt rött. Sedan tröttnade jag och så småningom efter att det hade stått och samlat damm alldeles bortglömt på ett skåp i vårat vardagsrum i några år så kastade vi det. Vad jag ångrar det nu! Åh, jag vill så gärna ha det där dockskåpet tillbaka.

PS! Kolla in hennes övriga photostream också. Fantastisk och inspirerande konstnärinna!

Jag fick en tröja med ryska dockor på av Elin i julklapp. Tackar ödmjukast! 

(Jag tänkte att det kunde vara fint att anamma renässanslooken lite.)
 

Även en glasburk med lock fick följa med hem igår! Den femte i min lilla samling. När jag blir stor och har ett eget kök ska de allihop stå i en klunga på en hylla, alla med färgglada godsaker i. 
 

Idag har jag gjort fina fynd! Pappa och jag åkte till Erikshjälpen och där köpte jag den här kombinerade termometern och... hydrometer? Nej, jag vet inte riktigt vad den andra saken kallas, men det spelar ingen större roll, för sedan jag var liten har jag faschinerats något otroligt mycket över sådana. Och nu har jag en sådan själv. Den ska jag gå och knacka på vareviga dag och se hur luften mår. Nu hänger den i min hall tillsammans med min älskade lampa som även den är köpt second hand.

Efter second hand-rutten gick jag in på H&M och hittade den svarta västklänningen. Den var dyr, hela 300 kr, men jag kunde inte låta bli. Och vill ni veta vad det värsta är? Den är för liten. Ja, för liten! Och anledningen till att jag har köpt en storlek för liten klänning är för att jag under hösten har gått upp en storlek i kläder, vilket jag inte alls gillar eftersom att det innebär att jag har en massa plagg som inte sitter lika bra längre. Så då har jag tänkt att promenera lite extra och äta lite extra nyttigt en period framöver tills klänningen passar. Jag vet att det är lite tabu att skriva om vikt i bloggvärlden, men jag står minsann för att jag besväras över att ha gått upp ett par kilo, och detta är min lilla bantningsmetod, även om jag inte alls gillar att kalla det för bantning. Det handlar ju bara om att bli lite nyttigare.

Och nu är klockan mycket. Jag borde sova. Jag borde verkligen sova. God natt!
 

När jag skapade den här bloggen hade jag ingen aning om att jag nästan ett år senare skulle ha mer än 150 besökare om dagen. Oj, vad det gör mig glad! Att det finns så många som finner mina grubblerier och mina små skapelser intressanta. Så då tänkte jag att jag ska göra något för er också, såhär i juletider. Allra helst skulle jag vilja ge er allihop en varsin liten present, men eftersom att det skulle bli smått omöjligt att posta så många brev på en gång så tänkte jag lotta ut fyra halsband. Detta är min julklapp till er!

Så vill ni vara med i julklappsutlottningen av fyra små halsband med hjärtlås så skriv en kommentar till detta inlägg, och glöm inte att skriva er mailadress så att jag kan kontakta er om ni skulle dras som vinnare. Och endast en kommentar per person!

UTLOTTNINGEN AVSLUTAD!

.

Här är mitt lilla marsvin Trullsa. Jag har fått nyfikna kommenterer om henne, så jag tänkte ägna ett helt inlägg åt henne. Trullsa är ett litet virvelmarsvin på fem år. Hon levde tidigare med sin syster Mira som dog i somras. Då Mira var ledaren i deras lilla grupp så är Trullsa rätt ängslig numera, när hon inte har någon att följa efter när hon är springer omkring. Av just denna anledning kan inte Trullsa och Ylva vara tillsammans utan ordentlig övervakning, det slutar alltid med att Ylva blir irriterad på att Trullsa går hack i häl och i värsta fall börjar de bråka. Det är lite tråkigt, för jag hade hoppats på att det skulle gå att ha dem tillsammans även utan övervakning.

Jag köpte Trullsa när jag var 13 år, och då hade jag längtat efter marsvin i två år och tjatat på mamma och pappa lika länge, men de ville absolut inte ha några smådjur. Men till slut tjatade jag så mycket att de var tvugna att ge med sig, och då begav vi oss till en djuraffär och skaffade de små krabaterna. Då var jag lycklig vill jag lova!

Och nu är Trullsa 5 år, vilket är rätt gammalt för ett marsvin, och det märks på så sätt att hon rör sig lite sämre. Jag vill inte ens tänka på den dag hon går bort, att aldrig mer ha någon som kan börja pipa efter mat mitt i natten och väcka halva huset, men förhoppningsvis har hon en lång och fin tid framför sig.

Ja, och så kanske jag ska berätta varför jag så sällan visar bilder på henne. Det är absolut inte för att jag skulle gilla henne mindre än Ylva, eller att jag ägnar henne mindre tid. Det är så att Trullsas ögon inte ser så bra ut. Jag vet inte om det är klassat som en sjukdom. Vi har varit hos veterinären med både henne och Mira, som hade liknande, och det finns inte mycket att göra åt det. Det är inte så roligt att se bilder på ett marsvin som ser hemsk ut i ögat. Det smärtar i mig trots att jag vet att hon inte lider av det och att det inte finns något vi kan göra åt det. Jag bara kände att jag ville förklara det, så slipper ni undra varför det sällan dyker upp bilder på mitt lilla marsvin.


Mira och Trullsa.

Jag har skrivit inlägg om henne tidigare och jag kommer att göra det igen. Om min älskade lilla Molly som inte längre finns bland oss, mer än i våra minnen och på åtskilliga fotografier. Det är ett och ett halvt år sedan hon helt plötsligt lämnade livet. Och jag som innan hennes död inte trodde på uttrycket "det går inte en dag...". Det kanske är en klyscha, men det är sant; det går inte en dag utan att hon finns där i tankarna. Och vissa dagar är det så svårt att hantera. Vissa dagar vill jag bara skrika och gråta om vartannat och hoppas på att få känna hennes tjocka päls en sista gång. Men det kommer aldrig att ske.

Kom på att jag ju aldrig har visat upp dessa tavlor i bloggen (tror jag i alla fall..?). Bokmärken med motiv av utklädda harar i små loppisramar. Så enkelt egentligen men väldigt, väldigt fint.

Min natt alltså.... Detta har varit den konstigaste natten på länge. Och ändå har jag bara legat i min säng och sovit. Mina drömmar har avlöst varandra - Ylva blev sjuk och fick tio gånger så stora ögon, jag har deltagit i kojbyggartävlingar, sett två vänner dö och fikat gratis på ett kafé där den snyggaste killen jag någonsin sett petade mig i huvudet och frågade var jag fick min gratis macka ifrån. Vi bestämde att vi skulle ses lite senare på det "femte trappsteget någonstans i huset". Lite senare visade det sig att den där killen hade ett väldigt svartsjukt ex (som dessutom försökte döda mig på det femte trappsteget) och att han även hade en familj med en dvärgfru och en son. Vad ska man säga? Jag tror aldrig att jag har drömt såhär mycket under en och samma natt någonsin tidigare. Dessutom brukar mina drömmar vara osammanhängande, dessa var istället väldigt sammanhängande och påminde rätt mycket om en dålig såpopera.

Nu borde jag ligga i sängen och sova eller läsa, men istället sitter jag här i skenet av min ljusstake, myser med katterna som ligger brevid mig och pysslar med julklappar och lite småsaker till shopen. Det är inte så dumt egentligen, men att jag vet ju hur lätt det är att råka vända på dygnet.
I alla fall, detta är vad jag har pysslat med denna kväll, upplagt i shopen, som vanligt.

Här är två små tjuvtittar på vad jag har sysslat med idag. Jag har nämligen börjat med julklappsbestyren. Men mer än såhär får ni inte se förrän efter jul, när alla har fått sina julklappar!

Nämen titta vad jag hittade på Myrorna idag! Ett par splitternya och superfina kängor för 75 kr. Det gjorde min dag, för min dag har nämligen inte varit den bästa. Jag vaknade med huvudvärk och fick sedan pallra mig till min psykolog för att få reda på att hon tycker att terapi för min del är onödigt. Jag mår tydligen bra enligt henne, jag är bara lite lat och har en svår attityg gentemot människor. Ja, vad ska man säga? Helst skulle jag vilja kasta något hårt i huvudet på henne. Så känner jag.
När jag är arg försvinner mina hungerkänslor helt. Det betyder att min mage har varit tom sedan jag åt frukost för tolv timmar sedan. Kanske är dags att äta något nu.