Imorgon åker jag till Norge på studieresa. Det känns ovant att ha så nära till ett annat land. På helgerna befolkas gatorna här av norrmän och i början blev man smått lyrisk över det medan de från dessa trakter såg det som världens mest naturliga sak. Norrköping har ju bara Östersjön vid sin sida.
I vilket fall som helst. Vi ska bo på och besöka en folkhögskola som har varit här på besök och ha studiefoto av våra smycken med deras fotolinje. Sedan ska vi till något ställe kallat Fabrikken, ett konstmuséeum och en stor leverantör av silver och annat material.
Jag känner mig inte alls peppad just nu. Igår tänkte jag att det skulle bli riktigt kul. Nu när det är dags att börja packa, då är det inte lika roligt längre. Trots att det bara är två dygn är det svårt att veta vad man egentligen ska ha med sig. Speciellt då det verkar som att det ska bli snöblandat regn och vara kallt. Så istället sitter jag här och äter russin som en galning. Men det ska nog bli bra det här.

Suck. Jag är verkligen ingen sommarmänniska men just nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få vara i riktigt solsken, bara ett litet tag. Såhär fint var det i somras. Nu känns det nästan overkligt att tänka på känslan av att ligga på en stekhet bergsknalle omgiven av skvalpande vatten. När det är sommar är jag trött på värmen och vill ha kylig vinter och när vintern väl är här, då vill jag ha sommar och sol. Att man aldrig är nöjd!

Nu börjar det bli hög tid att införskaffa julklappar till sina nära och kära, och väljer ni att göra det från Quietland Shop så bör ni lägga er beställning innan den 11:e december för att vara på den säkra sidan att få smyckena innan jul. Jag slår inte in paket hur snällt ni än ber, tyvärr. Det är av praktiska själ, jag har knappt plats för mina egna prylar i mitt lilla rum här och att ha en pågående julklappsinslagning skulle nog orsaka ett mindre kaos på denna minimala yta. Och om något skulle bli fel så upptäcks det inte förrän mottagaren får sin julklapp. Kan man direkt när man öppnar kuvertet se om något är trasigt eller liknande, så kan man lösa det direkt. Så ligger det till.

En månad och nio dagar kvar, sedan är det jul. Tiden går så otroligt fort. Som vanligt har jag lätt för att komma på julklappar till kvinnorna i familjen - jag går ju trots allt silver & smyckedesign. Men till männen då, vad ger man till dem när man knappt har något material att skapa med? Hmm. Klurigt det där.

En gång i tiden hade jag en favoritfilm som jag såg om och om igen med skräckblandad förtjusning. Men jag har aldrig träffat på någon annan som har sett den, förrän idag när jag och Carro började prata om olika filmer vi såg som små. Vi båda pratade om samma film utan att veta om det, och det kändes lite småroligt när det visade sig att vi menade samma film. Rock-a-doodle heter den och kan vara en av de härligaste tecknade filmerna som finns, och jag kan inte förstå att den är så okänd. Någon mer som såg den som liten?

 

När vi ändå är inne på detta barnfilmstema så måste jag nämna Åke Anka eller Per och Monstret som den tydligen heter ibland också. Än idag ger filmen mig obehagskänslor för att den är så mörk och lustig, och när jag var liten var jag smått livrädd och ville ha sällskap av mamma eller pappa när jag såg den, ändå envisades jag med att se den upprepade gånger. Apan är ond och detta har satt sina spår, jag tycker apor är bland det läskigaste djuret som finns. Bergis på grund av denna film!

Jag är höstdeppig så det skriker om det. Pigg och alert finns inte ens i min ordbok för tillfället. Dessa foton tog jag för en månad sedan och först idag tog jag mig för att lägga upp dem. Bättre sent än aldrig som man brukar säga, och nu ligger de uppe i shopen. Ta en titt vettja.

Min inspiration är som bortblåst. Jag är aldrig riktigt människa denna tid på året. Helst skulle jag vilja vara hemma hos pappa och leva på enbart rykande te med en varm filt omkring mig. Istället är jag här och känner mig smått kvävd av mig själv och av skolan. Det är om hösten jag har misslyckats med skolan de senaste åren, och det krävs krafter vill jag lova att inte upprepa tidigare misstag. Att faktiskt härda ut och klara av detta år. För det ska jag, något annat existerar inte.
Men snart blir det en liten tur till Norge med klassen i tre dagar, alltid något att se fram emot, och om ytterligare ett litet tag är det jul. Ni anar inte hur mycket jag längtar.

Häromdagen fick jag hem två små paket med ädelstenar i. Såhär fina är de. Jag tänker mig ringar i denna stil.

Det är en typisk söndag idag. Jag är tillbaka i Grebbestad och fördriver tiden med att plugga naturkunskap iklädd min nya mysiga stickade tröja. Det kändes vemodigt att lämna Norrköping. När man väl började bli en del av allting där igen, då var det dags att åka hit och återigen ha en 40 mils distans till allting som sker. Jag vill inte bli en av dem som bor i samma stad livet igenom samtidigt som det tär på mig att vara ifrån allt och alla som tidigare var min vardag. Men det är väl bara att vänja sig, för nog kommer jag att söka mig längre bort än såhär i framtiden. Oslo blir förhoppningsvis nästa anhalt, för det vore fint att hitta ett sommarjobb där.
Men Grebbestad är inte så dumt det heller. Jag tänkte göra en liten rundvandring här någon dag, för alla er som är intresserade av folkhögskolelivet. Undrar ni något speciellt; fråga på så tar jag med svaret i det inlägget.

På tal om gjutna smycken så kan jag inte låta bli att nämna Pamela Love igen. Ju mer jag ser av denna kreativa kvinna, ju mer sporrad blir jag att verkligen kämpa för mina smycken. Inte bara är hon en fantastisk smyckesdesigner, hela hon som person är helt fantastiskt inspirerande. Och den sporrande inspirationen behövs, för hösten är inte min favoritårstid alls. Även om hösten är mysig så är jag inte riktigt människa denna tiden på året. All min energi är som bortblåst, och inga höstpromenader verkar råda bot på det. Kan det inte bli vinter och snö snart, för då trivs jag!

Bildkällor: här, här, här och här.

Smått genialiska halsband från Cheap Monday. Vet ni? Vi har börjat gjuta i silver lite smått, men än så länge blir det inga avancerade saker. Att kunna gjuta figurer lika snygga som dessa vore ju drömmen. Men övning ger färdighet, som man säger.

Jag har ju lov nu och är hemma i Norrköping. Det är fantastiskt skönt, men stressigare än förväntat. Att ta sig tid till att vila upp sig känns smått otänkbart när det är människor att träffa och saker som behöver fixas. Men det är härligt ändå, att vara hemma även om Grebbestad känns lite som mitt hem också. Det är lustigt det där, allt jag har upplevt i mitt nittonåriga liv är relaterat till Norrköping medan alla nya minnen är från Grebbestad. Det är en lustig känsla det där, att känna sig så delad. Men det är sånt som gör att man växer och utvecklas och det känner jag att jag verkligen har gjort under dessa två månader.
Köpt ny dator har jag gjort också, och såhär såg en del av min lilla familj ut för några minuter sedan. Vilken lyx va, att ha en inbyggd webkamera. Det fanns nog knappt när jag köpte min förra dator, så det var på tiden att jag köpte ny innan den gamla faller i bitar.
Dessutom har jag tänkt att lova mig själv att i och med att jag har en snabb och braig dator igen, så ska jag minsann börja bli lite mer aktiv på internet. Nu gör jag inte mycket annat än spelar Farmville på Facebook och ja, hänger på Facebook. Hur man kommenterar bloggar har jag smått glömt bort känns det som. Bättring utlovas, för jag saknar bloggvärlden!

Igår, på min första loppisrunda på två månader, hittade jag dessa fantastiska skor åt min pappa - och de passade! Jag tror han kommer att bli en av de bäst klädda männen i stan, faktiskt. Hade jag varit kille hade jag burit dem tills de fallit sönder, och jag önskar så att jag kunde hitta ett par liknande i några storlekar mindre till mig själv. 200 kronor hade de kostat från början men var nu nedsatta till en femtiolapp. Ett fynd kallar jag det!


Gissa vad jag hittade mer? En basker! Här och här kan man läsa lite om mina tidigare trubbel att hitta en basker. Den är dock marinblå så jag letar med ljus och lykta efter en svart textilfärg som biter på ull. Marinblått är fint det med, men svart passar bättre till mina vinterjackor. Någon som har något tips? I värsta fall får den fortsätta vara marinblå, för jag är glad att jag i alla fall har hittat en basker till mitt stora huvud.

Såhär fint är det utanför mitt fönster idag. Nej, det är alldeles hemskt dystert. Men vet ni vad? Det gör inte så mycket, för imorgon åker jag hem! Tänk att jag har varit borta från allting där hemma i nästan två månader. Jag planerar ett par turer till loppisarna, att sy, äta lite dyrare mat och umgås med min familj. Förhoppningsvis får jag även lite mer att blogga om. När man är här blir det mest att plugga och umgås, och det är kanske inte det mest intressanta i bloggväg. Jag saknar att spatsera runt på loppisarna och att sitta i mitt rum hos pappa och ha alla möjligheter att vara kreativ.

Ibland känner jag mig så glåmig på hösten. Håret är platt och fantasilöst och inga spännande plagg finns det i garderoben. Då kan lite inspiration vara till nytta, och min stammissida är denna. Jag är tveksam till namnet, Skinny, och kanske blir jag lite arg för att alla tjejer faktiskt är smala, men vackra bilder på vackra tjejor, det finns det minsann. Helt plötsligt kommer jag att tänka på alla fina plagg jag faktiskt äger och det är inte så svårt att fixa till håret. Det behövs bara lite motivation ibland. Kan de vara så tjusiga så kan väl jag?

Jag saknar att sitta hemma hos pappa och kura på mitt rum; isolerad och rastlös, men med tusen av idéer i huvudet. Jag hade alltid en hög med små kreativa projekt på gång. Jag saknar det där lite, eller, jag saknar det mycket. Men det blir vad man gör det till så häromveckan tog jag bussen till närmsta garnaffär och köpte på mig ett par nystan med knallblått mysigt garn. En till tubsjal hade jag tänkt mig att det ska bli av garnet. Att sticka och hösten går hand i hand.

Det är den 14:onde oktober idag. Vet ni vad det innebär? Att idag släpptes Markus Krunegårds två skivor "Prinsen av Peking" och "Lev som en gris dö som en hund". Som jag har längtat! Ni vet kanske att jag är helt hopplöst förtjust i den där människan.
Har ni Spotify kan ni lyssna på albumen här! Jag har redan smyglyssnat på några av låtarna på PSL och jag är om möjligt ännu mer förtjust i hans musik nu än förut. Och när många av texterna handlar om vår gemensamma hemstad, då blir man ju helt tagen, speciellt när ens hemlängtan är större än någonsin. Jag gick till exempelvis i högstadiet i det området där han växte upp. Lite onödig information sådär.
I alla fall, ikväll sitter jag med en kopp te och Spotifyar hans nya album. Åhåhåh, underbart. Än så länge är "Allt gör mindre ont sen" min favorit, den känns smått smyggenialisk.
Det är dessutom nästan exakt ett år sedan jag såg honom på Hugos. Om två dagar spelar han på Vaxkupan i Norrköping och jag är inte där. Det känns ju sådär.

Nej, nu är jag lite gladare igen. Tack Markus.

Bilden kommer härifrån.